Vi har hunnit en bit in i januari och Skåne är fortfarande grönt, inte en dag denna vinter har vi haft heltäckande vitt på marken! Däremot är det fruktansvärt, hm, fuktigt, skulle man väl kunna säga? Hagarna är dyngsura och vid in- och utsläpp är det så illa att man nästan sätter stövlarna, att brottas med ensilagekärran ner till killarnas foderplats är ett helt företag, men alternativet är traktor och lastare och jag vågar inte tänka på hur hagen skulle se ut efter det så det blir till att kämpa på!

Terne Gutt satte förstås en sko i dyngan, men gudskelov fick jag tag i min hovslagare mellan hans två handledsoperationer så han kom ut och fixade detta och verkade Bacchus. Ovanligt nog var det hans enda uppdrag denna dagen, så för en gångs skull kunde vi snacka skit en stund och ta en långfika!

Bacchus kommer att flytta från Grönkulla. Jag tror att jag vågar säga att det är säkert nu eftersom vi ska köra honom till Eslöv nästa helg. Det är en gammal fjordhästbekant som köpt honom, och jag är fruktansvärt glad att det är just hon som köpt vår lilla pärla! Cia har både haft hingst (Bums 193) och tävlat främst dressyr men också allround på SM med en fin vinst! Till att börja med så satsar vi på att han får ha kvar sina attribut, fungerar det så ska han visas i höst i Vetlanda, annars är jag lika glad över att fått placera en fin valack! Hingstar finns det så många att det räcker till ändå...

Etna har flyttat hem, i helgen hämtade vi henne (mer om varför på Mikaelas egna hemsida), hon var samma fina Etna Lisa som alltid och jag har hunnit rida ett par pass på henne, men fick ställa in måndagens hoppträning då vi plötsligt fick helsnurr runt en av ungdomarna. Eftersom planen nu är att hon ska fortsätta att tävla så beställde jag tid för mätning direkt så vi kan få löst hennes licens och komma igång. Faktiskt så kommer det en intressent i helgen och tittar på henne/Vidja, det känns inte som om det är mitt första handsval att sälja, men en bra häst ska jobba och göra reklam för sig och om vi hittar rätt köpare så är hon till salu. Hennes potential är alltför stor för att hon ska gå här med en fölunge vid sidan varje år, det hinner hon med ändå. Damen är numera maxad C-ponny, mätt efter alla konstens regler på klinik. Jag passade på att få henne vaccinerad också trots att det inte riktigt var tid och hon skötte sig hundraprocentligt - vilket också påpekades av samtliga inblandade, och matte sög förstås åt sig!

I dag har vi hunnit träffa en ung kille som skall bli A:s ledsagare så han äntligen kan få komma ut och göra lite killgrejer, kanske börja träna friidrott och åka på fotbollsmatcher. A verkade jätteförtjust och jag håller verkligen tummarna för att det ska gå bra! Med denna träff, stalltjänst och åktur till Bollerup blev det inte tid till något mera seriöst hästjobb mer än att vi satte Cayuga i släpan för första gången. Det blev förspänning, drag rakt över ridbanan, avspänning och sedan samma procedur åt andra hållet. MVG på denna punkt i hans utbildning, liksom för fjorton dagar sedan då vi idkade ponnyridning på honom för första gången. Jag gillar denne docksöta, lyhörda killen jättemycket! På söndag kör vi ett pass löshoppning igen och det känns som om i alla fall en häst är på god väg i sin utbildning! Trolljo har jag backat med. Vi provar ett nytt bett på honom nu, jag har tyckt ett tag att han är lite okänslig, för mycket traktor och innan han är bekant med bettet så vill jag inte hålla på att tömköra, först vill jag se om han trivs med det, vi rider ju nästan aldrig på annat än tredelade tränsbett, det finns visserligen en diger samling att ta till men det brukar ändå bli så att det enkla fungerar bra.

Terne Gutt är min superstar - nu när det är så mycket jidder runtikring mitt arbete så är det Grönkullas okrönte konung som verkligen får mej att må bra. Att sitta bakom honom och titta på hans små öron så spetsade att de nästan möts är som balsam för själen, jag undrar vad ödet ville när det bestämde sig för att han skulle hamna långt ner i Sverige?! Hans fruar har runda, fina magar nu. Nuxi har blivit riktigt fyllig fast hon inte är så långt gången som Liv. Liv fölar runt den 12 april och Nuxi 3 juni. Oj, så spännande det ska bli att se vad det ska bli av dem! Sköter han sig riktigt bra gossen så ska han få en fin maratonvagn framöver som säkert kommer att klä honom riktigt bra!

Så har vi ju fått tillökning!! Hermes har nu fått byta den rena fina snön mot moddig, skånsk lera! I tisdags förra veckan kom han äntligen ner hit. Jag var på styrelsemöte hos grannen och tänkte att jag åker väl hem när de ringer utifrån vägen för att få vägbeskrivning. Vi var snabbt färdiga och jag skyndade mig hem, gjorde lista med strulpellen och hann prata allvar med honom ett tag, klockan var då tio och jag vände mig lite irriterat till sponsorn och undrade om jag skulle få sitta uppe halva natten och vänta, varvid denne oerhört lugne man tittar på mig och säger att "han har stått i stallet i en timme nu"!  Det gjorde han också, en smula skygg och lite tunn efter resan, och dagen därpå pytsade vi ut honom i lösdriften med de andra slynglarna - inga problem, han föltuggade och berättade att han var gäst på stället, men redan samma kväll hade han klättrat lite grann på rangskalan och nu har han funnit sig väl tillrätta och är bland de första när det är dags för dagens intagning av kraftfoder. Det är en kille som ser ut som jag förväntat mig med plus för en sanslöst vacker färg, härligt framparti (var nog inte så oväntat) och flyt i traven med riktigt bra hasaktion, inte bara en massa sprätt med frambenen, även om han länger riktigt bra där också. Han har hyfsad storlek också. Framöver ska jag försöka få till lite bilder, men med massa fölpäls och "fritillgångensilagemage" så är varken han eller de andra slynglarna till sin fördel, så vi sparar på detta.

Lagom till jul blev vårt tv-rumsprojekt klart, inklusive en bonus i form av en nyinsatt kamin. Gissa om vi myst där! Strax innan jul fick vi nämligen ett fruktansvärt bakslag i arbetet som jag berättat om i ett tidigare inlägg och det tog hela jullovet för mig att må riktigt bra igen, jag hade ju bitit mig rejält i tummen visade det sig genom att förhandlat mig till tre månaders uppsägning, och nånstans i upphetsningen glömt, förträngt eller önsketänkt att det även gällde på det andra hållet. För en gångs skull har jag faktiskt kunnat sätta mig i soffan och kunnat koppla av både med en bok, TV och även med ett handarbete, kropp, själ och hjärna har nog behövt detta.

Nu är vi tillbaka på ruta ett, med råge och denna veckan har det snurrat på med en vansinnesfart... Lite oplanerat blev det därför ett projekt till, vi har ett pyttelitet rum som troligen varit pigkammare en gång i svunna tider, vi har använt det till barnrum och extra hall men nu har vi bestämt oss för att slå till och göra ett gårdskontor. Så gott det är att ta kofoten och gå loss på gamla tretexskivor och lister när man är riktigt uppretad, värre är det för den stackars snickaren/maken/sponsorn som ska hinna med att sätta upp nya innerväggar i samma takt, så att jag kan få rasa på med spackel och slippapper!

Min webmoster jobbar på med hingstsidorna - jag inväntar med spänning det färdiga resultatet, nu börjar man inse så smått att det snart är vår med allt det innebär, kalvar, ston, fölningar, stängsling etc. Vi påbörjar vår femtonde säsong som hingsthållare!

1998 Furubäcks Inter 191

1999 Vidar 198

2000 Champis 160 och Bums 193

2001 Daler 180

2002 Daler 180

2003 Tamlin Grönkulla 226

2004 Tamlin Grönkulla 226 och Cristall 203

2005 Furubäcks Inter 191 och Björkhems Xerxes 234

2006 Tamlin Grönkulla 226 och Allman 204

2007 Tamlin Grönkulla 226 och Roar 245

2008 Mykletind 261

2009 Mykletind 261

2010 Brynje 218

2011 Terne Gutt 278

2012 Terne Gutt 278 och Finslands Ringo 281

Summa 13 hingstar och en bra bit över hundra levandefödda fölungar! 

Jaha, det är alltså dags att vara riktigt kreativ och göra den berömda slutsummeringen av vårt 2011. Tanken var att det skulle bli kort och kärnfullt, men vid förra försöket visade det sig att visst blev det kärnfullt, men kort, nja..... Jag tar alltså nya tag!

Betäckningssäsongen 2011 har vi haft vår egen Terne Gutt 278 på station, efter att han testats negativt för CEM (obligatoriskt för alla importerade hingstar, även de som kommit till Sverige som små försagda ettåringar) inledde vi med att betäcka vår egen Liv. Det är alltid lite skakigt i början med en ny kille, men Terne Gutt visade strax att han tjuvkikat på Brynje 218 året innan och hade stenkoll på det där med uppvaktning och betäckning. Härligt tycker jag eftersom Brynje var en verklig gentleman mot stona! Så långt, allt väl alltså! Därefter blev det till att vänta 17 dygn innan vi kunde få konstaterat att han dessutom var fertil, för visst var det en rund och fin fosterblåsa vi fick se på skärmen! Det blev ytterligare fem ston som han fick äran att betjäna och så här efteråt vet vi att samtliga sex är dräktiga på 90 dygn.

Som sagt så har vi betäckt Liv i år och dessutom har vi fått låna in en riktig pärla till vår avelsverksamhet. Sven Jonsson hade godheten att låta oss få förfoga över Nuxi (e. Gullix 141 u. Sarina 2744) ett sto f.94 som tidigare inte varit betäckt utan visat sina framfötter som tävlingshäst. Vi har följt Nuxi och hennes ryttare Anneli på SM, NM och EM, där hon presterat väl främst i dressyr, men även i hoppning och bruksridning. 2007 blev hon nominerad till fina titeln "Årets Prestationshäst i SFF". Nuxi har dessutom presenterats väl vid utställningssammanhang, och uppnått guld vid tre olika tillfällen, så trots en 3-årspoäng på "bara" 39 är hon väl garderad inför sommarens stambokföring, AB-bokstav lär det bli både för prestation och exteriör! Två föl hoppas vi med andra ord ska födas här under våren 2011.

¶ ¶ ¶

Föl 2011 har vi fått! De tre egna fölade inom loppet av 1,5 dagar, först ut var Venus (Tamlin G 226 u. Hilde 3304) med Brynjesonen Atlas Grönkulla, nån timme därefter levererade Etna (Bj. Xerxes 234 u. Liv G 3306) dottern Aurora Grönkulla, även hon efter Brynje 218. Sist ut var Vidja (Allman 204 u. Hilde 3304) som fick en dotter tillsammans med Sletnes Snerten N 06-2613, som raskt kristnades till Fortuna Grönkulla. Ett par veckor fick vi sedan avvakta tills vi fick rapport från Arnäsvall om att det däruppe fötts en rödblack, Hermes Grönkulla (e. Alvedon Kry 214 u. Lykkesmindes Laerke 3293. Rödtoppen har vi inte sett i verkliga livet ännu, transporten strulade nämligen strax före jul, men nu hoppas vi på att han blir skåning de första dagarna på det nya året. Givetvis så fick våra stokunder också föl 2011! Brynje låg som etta på betäckningstoppen 2010 med 10 betäckta ston, helt värdelös information egentligen - däremot var det trevligt att konstatera att det utav detta faktiskt blivit 10 levande fölungar. Dessutom levererade han lagom rättvist fem av vardera könet, och de som hade betäckt två ston här fick också en av vardera kön!

¶ ¶ ¶

Tävlingssäsongen 2011, starten med Sol G blev inte så lyckad, då hon ett par veckor in på det nya året drabbades av en kotledsinflammation, en lindrig sådan visserligen, som snabbt läkte tillbaks. Att det sedan drabbade henne är väl knappast konstigt med tanke på att hon tävlat och tränat hårt i många år. För övrigt så blev hon vid detta tillfället ordentligt genomröntgad och vi vet nu att hon är helt återställd efter den EMS-relaterade hovbensrotationen hon ådrog sig i sin ungdom. Det finns inte en fläck på röntgen som påminner om denna - givetvis riktar vi vårt stora tack till Anna på Stenestad, vår superduperduktiga hovslagare Jacob och de New Balanceskor som numera är obligatoriska vid hennes skoningar.

Hoppkvalen för Sol var avklarade redan tidigt på hösten innan, så hennes SM-deltagande var aldrig i fara, däremot uteblev de två inplanerade tävlingstillfällena i körning, hennes nya paradgren. Dock blev det två stycken fulla tävlingsmoment då Elin och hon gjorde sitt specialarbete i körning. Med codrivern Elise vann hon dessutom över de rutinerade skolhästarna och belade andraplatsen med Elin. En del av skolhästarna har dessutom gått med i tränarens fyrspann som tävlar på internationell nivå.

Första riktiga tävlingen i precision blev det på årets SM då hon deltog i en förklass, som de vann... SM-tävlingen i Örebro var ovanligt lyckad mao, inte bara på grund av bra resultat utan för att vi för en gångs skull kunde åka hela familjen, mycket ovanligt under sommarhalvåret! I hoppningen skötte både dotter och Sol sig väl, trots en förklass i åska och liggregn så blev det en fin andraplacering som de sedan toppade med att vinna SM-klassen för andra gången (första gången Vaggeryd 2009, mammaledig 2010), extraroligt var det att det återigen var Sofia Dahlgren med Hubert som blev hennes störste konkurrent. Efter flera år i fjordtävlingssvängen är Sofia och Elin goda vänner och det är även så att vi äldre Holmgrenar/Dahlgrenar trivs ypperligt tillsammans trots viss språkförbistring!

Ett par veckor efter SM var det dags att packa bil och transport igen och bege sig på nästa långresa, en liten nätt sådan på 72 mil enkel resa till Norge och Nordiskt Mästerskap. En strapatsrik färd, en fantastisk vecka och underbara tävlingar. Avelsnörden Anette hade långa rader av stallar med fjordhästar på bägge sidor att begrunda och betitta varje morgon. Väl värt att stiga upp i ottan för att kolla hästar, stammar etc och se de fina hingstarna som vi sett på Nordfjordeid förut nu utföra tävlingsmoment. Finalhoppningen låg på min födelsedag den 29 juli och jag hade nog knappast kunnat få en bättre födelsedagspresent. Efter ett förargligt pet i omhoppningen så blev det en sammantagen tredjeplacering i NM 2011 i hoppning för vårt ekipage, med en stor buckla, fina hederspris och en gigantisk rosett med hem i bagaget! Nya norska vänner och härliga svenska gamla vänner gjorde veckan minnesvärd!

Vi är givetvis fantastiskt glada över stallets pärla - Sol. Prestationsmässigt alltid 100 %, ställer upp på allt (dressyr är kanske inte paradgrenen), riktigt trevliga egna utställningsmeriter (trea riksutställning för treåriga ston) och två finfina avkommor, Heike som är dressyrhäst hos Lotta och deltog i år i sitt första SM och så ettåriga Selene, sin moders spegelbild - 41 p på premiering 2011.

Väl hemma igen plockade Sol och hennes son Heike hem det mesta som fanns att plocka på föreningens KM. Sol vann hoppning, precision och lilla allrounden. Heike plockade hem guldet i dressyr. Tur eller talang?

¶ ¶ ¶

Premieringssäsongen 2011. Den strulade till sig en aning eftersom vi befann oss på resande fot en del i somras. Därför fick det bli en resa med två (3) hästar till Önnestad, där Selene (Mykletind 261 u. Sol G 3197) vann ettårsringen med 41 p, samma poäng fick Vidja G som stamboksfördes med sin Fortuna vid sidan, och dessutom gjorde ett lugnt och fint bruksprov i körning.

Därefter blev det en lång vänteperiod till september då vi lastade Etna och hennes dotter Aurora och åkte på uppsamlingspremiering i Åstorp. 42 p, dagens högsta fjordhästpoäng och ett AB. Bruksprovet har hon redan erlagt genom att hon tävlat i hoppning.
Därefter var det dags för småtrollen, Trolljo (e. Ronnjo N 04-2661 u. Valisia 3430) och Cayuga (e. Vilje 175 u. Ciara 3432) att åka på långresa till Vetlanda för hingstpremiering. Vi åkte inte dit med några stora förhoppningar, bägge killarna har en massa förtjänster, men några hingstämnen är de inte någon av dem. Vi ville trots allt göra "jobbet klart", då det var önskemålet från förra ägarna då vi köpte dem. Sagt och gjort, båda gjorde väl ifrån sig, 10 på temp hos vet. och utan anmärkningar. Tre dagar efter hemkomst förvandlade vi dem till valacker och fortsatte den utbildning vi påbörjat - bägge är nu i full gång med sin körutbildning. Och trots att de inte är godkända så kommer de att glädja en ny ägare framöver det är jag tvärsäker på!

 ¶ ¶ ¶

Utställning, kom vi bara iväg på en eftersom hösten är full av hästaktiviteter för vår del. Vi lastade Terne Gutt och ettårige Bacchus (Mykletind 261 u. Venus G 3421) och åkte till Munka Ljungby. Bacchus skötte sig utmärkt trots sin låga ålder, så väl att han fick gå som täthäst i ettårsringen med 41 p. Detta trots att han inte riktigt fick utdelning för den superfina skritt han har (underlaget var inte i toppklass)! Att knatten sedan fick vandra in på en fjärdeplats bakom riktigt fina hästar som avelshingsten Frederik Skovå och Rikstvåan Hööjgaards Iwana och flerfaldiga hingstmodern Mumsas Athena kändes rätt stort... Lite kändes det som en repris av vår egen utställning för tre år sedan när Terne Gutt också fick 41 p och blev BIS-4. Vi får väl se om han kommer till start i Vetlanda 2012 och om han duger då! Tyvärr var det just vad Terne Gutt INTE gjorde denna söndag - riktigt så illa trodde jag väl aldrig att det skulle gå, vi fick vandra hem med en bronspeng om halsen på guldklimpen, surt sa räven... 

 ¶ ¶ ¶

Treårstest, brukar vi alltid försöka ställa upp på med våra treåringar, och sex dagar efter Munka Ljungbyfiaskot hade vår treårige godkände gosse gudskelov rättat till sina fel och brister (...) och plockade hem ofattbara (i mina ögon sett) 988988 exteriöra poäng, vilket ger en gångartsutmärkelse (dock inofficiell eftersom Svenska FF styvnackat inte vill att vi ska vara med och leka bland ponnyerna), dessutom hoppade han till sig 77, med beröm för gott förtroende. Med detta visade återigen fjordhästarna ponnyfolket var skåpet skulle stå, av de få utmärkelser som delades ut var det två fjordhästar i topp! IGEN!!

  ¶ ¶ ¶

Jaha, fanns det då några fler poäng för oss att hämta hem? Årets sista arrangemang är Södra Skånes FF:s fölchampionat. I ett anfall av optimism, hade jag anmält alla ungarna, men när vi skrapat ihop folk så insåg till och med jag att vi inte skulle klara av det så Atlas, som för närvarande befann sig med sin mamma hos delägaren, fick fortsätta beta. Fortuna och Aurora skötte sig med den äran och vi hade med oss två klass ett-föl hem efter några timmar. 38 för Aurora som var en aning fet vid tillfället och 39 för Fortuna.

 ¶ ¶ ¶

Sålt hästar brukar vi ha gjort vid den här tiden på året, men 2011 har varit ett riktigt bottenår för oss. Undantaget är Fortuna som numera är påläggskalv hos Mikaela Rautio i Vetlanda, där redan hennes morfar Allman jobbar! När hon åkte dit i början av november fick hon dessutom med sig reservmamma Etna, som också ska tränas och tävlas av Mikaela och hennes team. Förhoppningsvis med SM 2012 och SM, NM 2013 som mål, och diverse andra mål på vägen dit.

 ¶ ¶ ¶

Betäckningssäsongen 2012, börjar vi härmed att planera för eftersom jag alldeles nyss betalade hingstlicens för Terne Gutt 278 och Finslands Ringo 281, grabbarna som kommer att slåss om eventuella ston som eventuella stoägare kan tänka sig ställa till vårt förfogande. Vad vi själva ska betäcka är väl inte klart i skrivande stund, att det blir inlånade Lucia (e. Furubäcks Inter 191 u. Björkhems Lycka 3089) är klart i alla fall då hon skall tillbringa sin konvalescens här. Det lutar dessutom åt en ombetäckning av Liv och så vill vi gärna behålla Nuxi om allt går vägen, denna paranta madame har tagit en stor plats hos alla i familjen! Vi slutar alltså slutsummeringen med samma ämne som vi inledde densamma med!

 ¶ ¶ ¶

Detta, mina vänner är summeringen av vårt 2011! Inte heller denna varianten blev speciellt kort - så det blir till att trycka på sendknappen nu för att få iväg hela romanen till min webmoster som brukar kolla upp om sanningshalt i det jag skriver är ok och om min svenska är i fas med svenska språket i övrigt!  Med detta så önskar Anette, Johnny, Elin och Alexander Ett riktigt gott slut på 2011 och ett fantastiskt gott nytt fjordhästår 2012, till alla vänner och bekanta (samt andra som tjuvläser härinne).
//Anette

Jag tänkte bara skriva ett par rader idag och passa på att önska mina läsare en God Jul, för fler uppdateringar innan jul hinner det knappast att bli. Julen närmar sig ju med stormsteg vare sig jag vill eller ej (ej, ja, dvs jag hade gärna sluppit...), positivt med de sista dagarna har varit att vädret varit klart och nederbördsfritt så hagar och ridbana är användbara och våra grusvägar är precis lagom gungiga och fina att träna galoppintervaller på. För egen del så har jag inte varit till häst på ett par dagar och ärligt talat inte heller jobbat några hästar eftersom jag vaknade med min bedrägliga "kristallsjuka" i söndags morse. Detta elände är en kvarleva efter en ridolycka för många år sedan när jag och Elin var ute och red Sindra och Sol, nere i byn mötte vi ett motorcykelgäng och den siste killen hade dåligt handlag med sin stora cykel och prejade mig och Sol. Sol reste sig käpprätt upp för att undvika kollisionen och jag damp i backen. Dagen efter vaknade jag yr och fruktansvärt illamående och fick ta en tur med ambulans till sjukhuset. Efter det får jag yrselattacker med jämna mellanrum, i synnerhet när det blir lite hetsigt, rörigt och turbulent omkring mig. I värsta fall får jag ligga till sängs på höger sida en eller två dagar, annars fungerar jag som vanligt dock illamående, seg och siggig. Söndagsmorgonen började med en något hårdhänt inspektion av toalettgolvet då jag helt enkelt svimmade av nån minut, och först idag har eländet börjat ge med sig.

Att jag mått dåligt beror nog inte så mycket på att jag stressat något särskilt, jag har ett rätt hårt tempo och tycker bäst om när det händer saker omkring mig, men de sista veckorna har det varit så mycket strul på mina ungdomar att irritationen legat på lur mest hela tiden. I måndags avslutade jag dock den ena i förtid eftersom ingenting, absolut ingenting fungerat under den tid vi kamperat tillsammans, ett riktigt sammanbrott blev det också, med efterföljande ångest från min sida, var det mitt fel, vad gick fel, hade vi kunnat lösa det etc?? Nu känns det bra igen och jag har fått stöd av familj och team och tror att det var alldeles rätt beslut att ta. Hästarna har jag i princip bara fodrat, mockat hos och tagit in och ut. Sol har dock fått vara terapeut ett par gånger, men måndagshoppningen var inte att tänka på för då mådde jag som värst. Elin har faktiskt hoppat henne ett par gånger hos tränare Magnus, och det är en fröjd att se dem tillsammans. Sol har ju varit med ett tag, men det är slående att hon fortfarande kan bli bättre och bättre, och hon trivs med de lite tuffare uppgifter hon får lösa tillsammans med Elin, det syns. Hon är rapp i benen, har ett fantastiskt tryck i bakkärran och svänger som värsta omhoppningshästen. Tränaren är lyrisk och då har han nog sett nio, tio fjordhästar som han gillat skarpt det sista året (undantaget min tosiga Liv, som han bedömer vara ett måndagsexemplar...???)

Det är klart nu att Elin inte kommer att åka "down under" förrän efter SM och ett ev EM (om hon blir uttagen) och planen är att jag hjälper till allt vad jag kan att hålla igång hästen och så pilotar hon henne på SM själv. Vi har gjort så förut, och det fungerade bra då.

Den här veckan var det meningen att Hermes skulle komma ner till oss i Skåne, men tyvärr ser det ut som om vi får vänta till efter nyår. Jag är så nyfiken på honom så jag kan spricka - och det är nästan ohållbart att vänta, jag vet ju att han mår toppen hos sina uppfödare men nu vill vi ju träffa honom!

Att det är svårt att sälja häst tror jag att de flesta har upplevt, sälja går väl, men jag är inte så intresserad av att rea ut mina hästar som jag upplever är både välhanterade och välskötta, så här får de gå kvar tills det händer något. I mellandagarna kommer ytterligare en ev spekulant, en spekulant som jag med glädje skulle vilja att någon av våra hästar skulle hamna hos. Frågan är om man kan ha tur fler gånger - vi har ju trots allt haft förmånen att kunna placera våra hästar hos fantastiska köpare som fortsatt att vidareutbilda, visa och framför allt använda dem!

I veckan sände jag ut en liten trevare om byte också - 2,5 årig valack mot åringshingst halvblod/hoppstammad och otroligt nog har det blivit ett par napp, ja  faktiskt tre stycken!  Framåt vårkanten hoppas vi att kunna skicka en av gossarna ordentligt grundkörd norröver och i samma veva få hem en skimmelfärgad unghingst i byte. Projektet är inte mitt, vi kommer att stå som ägare men jobbet ska dottern få göra. Jag hade en dialog med tränare Adrians sambo i morse som absolut tyckte vi skulle slå till, de följer för närvarande fadern på hoppbanorna på väg mot GP-start och anser att morfar är en riktigt fin förvärvare, dock lite dåligt använd. För vår del är det allvar med grabbarna nu - de ska i vagn efter nyår, finns ingen pardon... Att det skulle bli en storhäst på gården efter alla knashästar som vi tittat på trodde jag aldrig - men nu ser det ut som om det ska bli verklighet!

Etna och Vidja fick sina stamboksnummer i dagarna, Vidja gör skam till sägandes inte många knop just nu, men Mikaela meddelar att Etna har landat (hon har varit riktigt busig ett tag) och jobbar bra nu. Det känns bra att hon är på ett ställe där det finns lite aktivitet och vi ser fram emot att följa ekipaget framöver. Drömmen är så klart att det ska vara tre Grönkullafjordingar på SM 2012!

Grått och mulet utanför kontorsfönstret, och grått och mulet på arbetsfronten. Efter att ha varit på ett rätt så ok utvecklingssamtal med A, som äntligen börjar få det stöd i skolan som behövs, tar jag vägen om bankomaten för att tanka bilen. Man passerar torget då, där alla bussar utgår ifrån och se där! Där sitter en annan familjemedlem och väntar på en buss som absolut inte ska till det ställe där vederbörande ska befinna sig klockan halv ett en fredagseftermiddag... Givetvis var det ingen mening i att kliva ur bilen och förklara detta - låst situation mao. Var vederbörande ska tillbringa natten och helgen vet jag inget om, men nu är cirkusen igång igen, suuuuck! I sådana situationer är det toppen att man kan lämna över till handledare och annat professionellt folk, vi ska nämligen ta oss en kortsemester och ta bilen upp längs västkusten för att tillbringa ett par dagar i Göteborg, det blir hotell och julhandel och så julmarknad på Liseberg och så ett efterlängtat besök på stuteri Ottosa hos Rikard och Josefin och deras goa ungar på söndagen! Jag ska kika extra på Elektra (Livs dotter) förstås, som jag inte sett på snart nog två år, hälsa på fina Celeste (Rohans mormor) och kolla in hennes stoföl tillverkat härhemma efter Brynje. Bonus blir att det finns ännu fler gula att klappa om och beundra!

Hästarna flyter på härhemma, hoppträning i onsdags med Sol! Kändes riktigt bra trots en ofrivillig avsittning, ett förbispring och ett tillfälle då hon tog bettet och racade när vi träningshoppade en linje. Jag hittar mer och mer knappar på henne och rosten i ryggen har faktiskt börjat släppa. Hästen är inte dum, men busar gärna till det när jag ger henne tillfälle. En hoppträning till, sen tänker jag åka på föreningens pay-and-jump om vädret tillåter. Det känns som om det är lika bra att köra järnet med henne nu.

Terne och Vidja har fått ridträning i veckan, sulkyn står med trasigt däck och fyrhjulsvagnen ska få nya skaklar, så vi avvaktar med körning ett tag. Bägge är väl framme i den delen av sin utbildning och fungerar alldeles utmärkt som körhästar. Lite stolt är jag över att vi som definitivt inte är några kuskar faktiskt har kört in ett femtontal hästar utan professionell hjälp. Ibland tror jag att man kommer ganska långt med en grundläggande kommunikation och hästar som är väl förberedda för nya uppgifter, det fungerar på våra hästar i alla fall. Vare sig Terne eller Vidja har avancerat så snabbt i ridningen heller. Terne fixar alla gångarter rakt fram även att flytta lite sidförande. Han rids inte på voltspår ännu, det är han för ung och valpig för ännu, utan våra "dressyrövningar" fixar vi på fälten med stora ytor att ta till. Vidja däremot har fått börja jobba på fyrkantsspår och mycket över bommar. På en clinic för många år sedan med Baryard/Fredricson/Bengtsson så pratade man mycket om att introducera bommar ganska snabbt i unghästens utbildning och jag tycker att det är ypperligt. Hetsar en unghäst så kan man alltid skritta eller trava över en bom eller två så lägger den fokus på jobbet istället och släpper stressmomentet. Jag använder bommar och småhinder även när jag longerar. När jag sedan är på banan med en unghäst vid hand så passar jag på att möblera om, flyttar bommar, drar bommar och har hästen i andra handen. Nyttigt.

Jag tror att jag berättade i senaste inlägget att vi kommer att låna in ett nytt sto i avel. Nu är lånet satt på pränt och undertecknat så med stolthet så kan vi berätta att Lucia 3423 (Furubäcks Inter 191 u. Björkhems Lycka 3089 e. Ljosen 145-Tyko 8) kommer att stå i avelsboxen hos oss. Lucia är ett sto med lite storlek, den vackra Interhalsen som jag tycker så mycket om och så har hon ju PRESTERAT!!! Jag gillar hennes inställning till jobb och har ju kunnat se hennes talang på nära håll eftersom vi tränat en hel del tillsammans. Trea i hopp-SM i Vaggeryd 2009, sedan i avelsbox ett år och därefter tyvärr skadats i hagen (trauma, ingenting som är ärftligt) och opererats och under hennes långa tid som konvalescent så får hon prova på att vara mamma igen. Vi tackar Anna för att vi får lov att låna henne och hoppas verkligen att samarbetet ska fungerar väl. Vilken hingst som är aktuell som blivande fader har vi inte bestämt ännu, det finns en del att tänka på eftersom Lucia är stor, har lämnat stort och då är jag inte hundra säker på att Terne Gutt som har en genuin samling förfäder med högre mankhöjd ska vara prioritet nummer ett... Tanken är inte att göra stora fjordhästar, men gärna fjordhästar som är runt 145 och fortfarande har kvar sin rastyp.

Igår upptäckte jag till min stora förvåning att det bara var en månad kvar till julafton. Dessutom att det faktiskt är första advent på söndag och jag har över huvudtaget knappt tänkt i debanorna! Det blev till att prioritera om en aning, putsa fönster och sätta upp julgardiner i köket samt kolla så adventsljusstakarna fungerade så att husvakten kan trycka på kontakten på söndag - för se tjuvstartar det gör vi inte! Resterande övningar får faktiskt ligga på is, just nu är halva huset möbelupplag eftersom renoveringsarbetet fortskrider och innan dess är det inte lönt att starta någon julstädning.

Dags för uppdatering igen! Det största som hänt på hästfronten sen sist är förstås att numera är både Etna och Fortuna etablerade smålänningar, Fortuna för gott och Etna för en period på c:a två år. Vi fick till en ledig lördag med lite hjälp av goda grannar som kunde fixa middagsutfodringen till övriga hästar och så packade vi in damerna för långresa. En resa som gick väldigt bra, med en resvan och en mindre resvan häst i släpet, och efter tre och en halvtimme så var vi återigen i Vetlanda. Sedan sist har Mikaela flyttat till egen gård och satsar nu seriöst på att etablera sig i körtävlingsbranschen, att hon sedan matchar fjordhästar som har kapacitet för mer än så måste väl plussas på i meritlistan! Fina Allman 204 som var stationshingst hos oss för fem år sedan och har lämnat så oerhört fina och användbara avkommor i Skåne, bor numera på gården och matchas med stora steg mot fjordhäst-SM och kör-SM 2012. Han var lika alert och vaken som jag minns honom, och verkade tycka att det var spännande att det kom två nya gula! Att den ena är hans barnbarn såg man gott vid en snabbkoll!

Vi önskar Mikaela och hennes team lycka till med liten Fortuna och så ser vi fram emot att få se Etna på tävlingsbanan framöver! En winwinsituation tror jag, inte gratis från någons sida - vilket jag inte heller tycker att det ska vara, vi får hem en häst som förhoppningsvis har fått både bättre utbildning och en stor chans till prestation än vad jag själv skulle orkat med här hemma och jag tror att vi erbjudit  en talangfull häst. Att det skulle vara gratis har jag aldrig förutsatt - tvärtom så ska en duktig utbildare få lov att göra avans på sitt arbete. Jag har själv alltför många gånger retat mig på folk som inte kan värdera den biten i hästuppfödandet, och kommer så väl ihåg hur man som tonåring sprang benen av sig och red en massa galna hästar som sedan såldes - tack och adjö...

Skåningar i förskingringen. Etna och Fortuna.	Hösttur med Vidja.

På söndagen så åkte vi ner till Fränninge och hämtade hem vår Atlas som varit hos stoägaren sedan i somras. Det blev ett lika odramatiskt hopsläpp i lösdriften som när Bounty kom tills oss, och den lille parveln är redan fullt accepterad, han står tom främst OCH på tvären vid ensilagehäcken utan att någon rättar honom. Att säga vad det ska bli av honom är svårt just nu, han fick sin ostyriga man kapad jäms med mankammen och växer både på höjd och bredd så det knakar, men har vi tur så liknar han en häst framåt vårkanten, ha ha!

Nu ser vi fram emot att nästa lillhäst ska kliva på lastbilen och vi ska få se honom "live" efter c:a ett och ett halvt års väntan, spännande. Det ska bli kul med en avvikande färg i hästhopen dessutom, vi som började vår uppfödarbana med en rödblack och en musblack, har ju enbart ljusbrunblacka hästar numera. Skulle han sedan hålla exteriört vore det positivt att få visa en röd igen. De sista årens tokavlande på gråa hästar har tyvärr gjort att denna färgen har hamnat långt bak i kölvattnet, inte ens i Danmark eller Norge är det något överskott på hingstar med denna vackra färg!

Vi har dessutom börjat träna hoppning igen. Det är det gamla gänget som tränade för Magnus i våras och samtliga har nya hästar. Lucia är borta pga konvalescens efter att ha skadat sig allvarligt i hagen i våras och hennes ersättare är 4-årige Allmansonen Elliot, Marita har bytt Gulmåras Ilse mot Gulmåras Jaffa (Daler 180) och min Liv är graviditetsledig så jag hoppar tills vidare med Sol. Att sitta på Sol är riktigt fräckt... Tittar jag det minsta åt sidan efter eller i ett hinder så är hon på väg ditåt i landningen, och på väg att bjuda mot nästa hinder innan jag hunnit tillbaks i sadeln. Jag misstänker att hela situationen är komisk för både tränare och övrig publik. Fast det får vi väl bjuda på, skam den som ger sig!

Vi har börjat tömköra Cayuga och Trolljo nu. Förhoppningen är att de ska var i vagn innan jul och det ser positivt ut. Jobbar även mycket från marken med dem. Stilla, halter, backa och böja vid tryck, samt gå åt sidan. Ett slags förberedelse för sidvärtsrörelse kan man nog säga. De är duktiga båda, Trolljo lite lojare och Calle lite alertare. Det känns att all hantering fram till hingstpremieringen har varit till nytta så nu är det bara att spinna vidare. Båda är till salu, men det har inte funnits något större intresse för någon av dem, däremot har det varit lite spekulanter på Bacchus, dock inte mer än per mejl eller telefon. I helgen kommer det folk, tror och hoppas jag, i alla fall.

Renoveringsvansinnet härjar för övrigt hos oss, tv-rummet är nu totalt utblåst, förutom taket, vi har hittat riktigt roliga väggmålningar under alla tapeter, tidningar och äckliga tretrexplattor som täckt väggarna. Tyvärr är de i för dåligt skick och rätt murriga i färgen, men tanken på att renovera dem har funnits. Jag har aldrig gjort något sådant, så det känns säkrare att ta till tapetklistret! I går rensade vi skorstenen för att kunna sätta i ett kaminrör. Usch... det slutade med att vi fick bära ut ett par sopsäckar med gamla alikebon. Yack!!!

När jag jobbar med sådana tråkiga men nödvändiga saker så brukar tankarna få fladdra fritt... Den sista veckan har jag börjat fundera över vem som ska betäckas i vår och med vilken hingst. Långsökt kan tyckas, men jag gillar ju att planera även om det sällan håller hela vägen ut. Just nu är det i alla fall så att vi kommer att tillföra ett sto utifrån till de vi redan har i avel, Liv ska troligen ombetäckas, jag ska be och böna om att få behålla Nuxi och så har jag vikt Vidja till Finslands Ringo. Med hennes vackra, ljusa färg och röda gener, så plockar vi upp och förstärker rödblackanlaget. Hur det blir med Sol vet jag inte ännu. Något ska jag ju ha kvar att rida på och leka med! Dessutom finns ju förhoppningen att Elin kommer att längta hem och avbryta sin bagpacking och starta Solisen i SM och det Europamästerskap som kommer att gå i Tyskland  nästkommande år. Tyskland är ju inget konstigt för oss, vi har fem mil till färjan sedan är vi där! Har också en fundering på om det är någon som skulle vilja förvalta Vidja, hon är inte så gammal ännu, så hon hinner nog in i fölningsboxen tids nog. Kvalitetstävlan kanske?

Med glädje konstaterar jag att vi snart lagt oktober månad bakom oss, visserligen kan man inte klaga på vädret, vi har haft alltifrån kalla, frostiga morgnar som följts av soliga dagar, och milda, dimmiga som följts av fuktig luft men relativt varmt ändå. Jag mår inte bra av dessa väderomslag... lederna värker och fötter och händer svullnar, och jag blir minst sagt grinig! Bäst är i alla fall att se till att komma ur sängen på morgonen och som det så poetiskt sägs "fånga dagen". Det fungerar faktiskt! 

Hästeriet flyter på, Terne och Vidja körs, varannan dag den ene, varannan dag den andre, Sol är hyfsat igångsatt och hoppträning är beställd, Etna jobbar mest med K, men jag försöker hinna med att ta ett markarbetespass ett par gånger i veckan. Lördag nästa vecka åker hon till Mikaela, det har varit svårt att få ihop en dag som passar, när vi väl hittade en så fick jag äntligen tid för en EVK på Alex skola och den vågade jag inte säga nej till så det blev till att plocka fram almanackan igen.

Med till Vetlanda följer också Fortuna. Häftig förälskelse uppstod i somras när Mikaela var nere hos oss och efter lite funderande från bådas sidor så kom vi fram till att vi säljer. Hjärtat säger nej, det är en vacker unge med en häftig härstamningskombination som tyvärr inte går att göra om - men hjärnan säger ja, kan hon få ett bättre hem? Jag tror att nya ägaren har full kapacitet att matcha henne precis på samma sätt som vi själva, med treårstest, visningar och framförallt utbildning - hade det varit tal om att sälja som betesputsare så hade det fått vara. Grattis Mikaela till en fin unge och grattis familjen Holmgren till ytterligare en bra köpare!

I lösdriften har Bounty flyttat in, det är den sista Mykletindavkomman som vi tillverkade här hemma. Hans mamma är Sevi 3016, stoet som finns i Vidja, Venus, Atlas, Bacchus och ovannämnda Fortuna. Det är en supercool herre, han kom, nosade runt och så var han inbodd - Bacchus och han är bästa polare, men han fungerar bra med valackerna också. Vill bara poängtera att han är hyresgäst här, det finns inga planer på att utöka med fler inköp inom överskådlig tid!

Förra söndagen lastade vi Sol och hennes brorsdotter, Gulmåras Ilse, jag och Marita, och åkte till norra Skåne för att rida Hubertusjakt. Det är skam till sägandes väldigt länge sedan vi gjorde något så opretentiöst. Vansinnigt trevligt var det i alla fall, norrskåningarna bjöd på vacker natur, ett fantastiskt väder, och fika och framför allt på sig själva. Elva ekipage var vi och det hela avslutades med rävletande! Det var roligt att testa av Sol i denna situationen också, jag var väl lite rädd att det skulle vara en laddad dam som jag kom upp i sadeln på, men hon är inte fullfodrad ännu och heller inte ordentligt i gång, så jag fick en härlig tur, dock med skav i baken. De som pratar om att vi ska avla fjordhästar med stooora gångarter skulle kunna få låna henne ett tag - det är betydligt bekvämare att rida hästen med medelbra gång...

På tal om gångarter så hade vi dressyrtävlingar i södra delen av landskapet på lördagen som föregick hubertussöndagen, jag har ju ingen häst som är i tävlingsbart skick för närvarande så jag åtog mig glatt att skriva domarprotokoll. Det är så oerhört lärorikt, jag lär mig massor var gång jag bisitter, gratis information och visdomsord som man kan ta med i sin egen ridning. Gångarter var det ja! Det jag skulle komma till var att detta var just plussidan som vår Heike G har! Domaren lovordade honom flera gånger och då vet hon inte att det är en häst som kommer från oss. Det är bara att slicka i sig berömmet, även om det är Lotta som gjort finputsen! Det blev dubbelseger både LB och Lätt A uttagningsklass, kanske var han lite mattare i den sista. Riktigt kul var det att även "barnbarnen" Gulmåras Jaffa (Daler-Enar) och Elliot (Allman-Solhems Nalle) också fanns på plats, Jaffa är nyligen igångsatt efter att varit fölsto ett bra tag och Elliot gjorde sin debut i Lätt D-programmet. Snyggt och prydligt!

Vi ligger i fasen "projekt som ska vara klara innan jul" just nu. Känns det igen? Veckan som gått var hektisk, fönsterbyte på gårdssidan med allt jobb som både föregår och kommer efter ett sånt projekt, elarbetet i min fina sadelkammare (tack älskade sponsor) blev klart och det finns nu både ljus och värme därinne. Rabatterna är urgrävda, har grävt upp alla dahlieknölar och stoppat ner dem i källaren för vinterförvaring, rotfrukter uppgrävda och förpassade till samma ställe, pelargoner omplanterade och på plats på vinden och samtliga byttor och bunkar och gud vet vad jag hittar när de ska planteras är tvättade och vinterförvarade. Drivhuset tömt...

Vi har också hjälpts åt att förbereda för gjutning av ny foderplatta utanför ladugården, det är många lass fyllnadssten som skyfflats på plats och på onsdag ska vi lägga armering. På det här sättet blir det inte så mycket foderspill har vi fått för oss, förhoppningsvis så har vi tänkt rätt! Gödsel är utkört och vi har plastat det sista gräset, 180 balar, så nu ska vi ha mer än gott mått grovfoder inför vintern.

Just nu river jag tapet i tv-rummet, ett riktigt skitgöra, men nödvändigt för att det ska bli hyfsad effekt när de nya väl ska på plats. När man går där i sin egna lilla värld och donar så blir det mycket tid till funderingar. Just nu känns det riktigt ansträngt att sälja häst och därmed så finns det en del billiga hästar på marknaden som folk inte har plats för eller helt enkelt tröttnat på. Samtidigt så har betäckningssiffrorna återigen minskat även i övriga nordiska länder. Vart är det på väg? Jag har ju lärt att man ska satsa när det är som lägst konjunkturmässigt, för att vara rustad när det vänder. Men är det rätt att samla på sig en massa hästar som man inte hinner med att ge en åldersadekvat utbildning? Dåligt utbildade hästar och i synnerhet fjordhästar brukar tyvärr inte rosa marknaden, tvärtom ser de till att fjordhästen får ännu sämre rykte. När det var dåliga tider förr (oj, det låter som om jag är jättegammal!) så köpte jag ofta på mig en och annan äldre häst som jag la lite tid och energi på att utbilda och tävla, men sådana planer har jag inte längre, kärringen är äldre och har skaffat sig lite ömtåligare skinn på vägen dit. Mina egna hästar vet jag var jag har, de är födda eller har bott här sedan de var små och vet vad som krävs för att man ska anses som uppfostrad i mina, sponsorns och dotterns ögon. Det är inga problem att introducera nya rutiner i deras liv för de har en rejäl portion grundtrygghet vilket inte en häst som vandrat runt har - sen må den ha hur fantastiska exteriörpoäng och högbedömda föräldrar som helst. Därmed inte sagt att jag tycker att vårt avelsmaterial är dåligt - tvärtom så brukar stona kunna skrapa ihop en och annan poäng på utställning och premiering, men prion ligger inte på detta. Jag vill att mina hästar ska användas, vara bra bruksindivider, kunna prestera men samtidigt vara bra i skallen.

Jag tror att jag har en fördel här, eftersom vi kräver att hästarna just ska prestera så börjar vi deras utbildning eller man kanske ska säga uppfostran ganska omgående och fram tills det är dags för en ev betäckning så har vi kunskap om vad hästen i fråga kan tillföra aveln eller sporten. Stona går inte heller regelbundet i avel - jag vill gärna ha ett avbrott då och då för att befästa kunskaper och utbilda vidare. Det gör också att stona blir lite snyggare, de hinner muskla upp sig och dra upp fölbuken mellan sina dräktigheter. När man dessutom verkar som hingststation så har man ett dubbelt ansvar, förhoppningen är att vi har tänkt till både en och två gånger innan vi tar hem en ny kille för att betjäna både egna och andras ston. Det är lika svårt varje gång, men vi ska alltid vara överens, sponsorn och jag, han ser saker som jag inte har lagt märke till, medan jag ofta har det mera härstamningsmässiga i huvudet. Oftast blir det också en diskussion med Marita på grannstuteriet, hon är vår äldsta och trognaste kund och hennes åsikt vill jag inte vara utan. Det är inte svårt heller, hon har i princip samma värderingar med sina hästar som jag så vi brukar kunna enas...

Uppdateringarna duggar inte tätt längre som ni ser och det beror helt enkelt på att vi börjar gå in i vintermånaderna, och det är de månader som det egentligen inte händer några stora saker att skriva om på det här stället. Givetvis fortsätter allt hästtränande, men det är väl egentligen inte så mycket att orda om, var träning och var motionstur har sina för- och nackdelar och behöver knappast ältas offentligt tycker jag!

Som det ser ut för närvarande så är Liv mer eller mindre avställd, skorna är avplockade och hon har gått en träning med avdelningslaget men magen växer och hon har en relativt tidig fölning nästa år, så hon får ta det lugnt nu.

Terne Gutt jobbar på, han körs i lätt arbete minst tre dagar i veckan, jag väntar fortfarande på hjälp att spänna för tunga fyrhjulingen men Johnny har haft mycket på jobbet och vi har dessutom avvant kalvar och stallat in kvigkalvarna och är nu på gång med sista ensilaget så det har inte funnits mycket hjälp att hämta där. Jag hade en tanke om att lämna bort honom på tillridning en månad, men den som jag helst skulle ha till det jobbet hade precis som alla andra fullt i stallet och fick därmed tacka nej, trist. Jag ska ta mej en funderare till, annars får det bli mer aktuellt efter hans vintervila. Körningen går super, halter och backningar, körning i trafik och inne i byn. Lite hopp i sidled emellanåt och det är nog tur annars hade jag glömt bort att han endast är tre år OCH hingst! Märks det att jag är alldeles vansinnigt kär i min store norrman??

Etna och Vidja är avvanda på halvtid och på heltid from i morgon. Etna jobbar på med medryttare K, som är väldigt förtjust i sin lilla adept och det är inte konstigt alls, för bussigare unghäst får man leta efter. Tyvärr spricker alliansen framöver, Etna har ju varit tänkt att gå norröver igen och matchas och tränas vidare av Michaela Rautio, med mål som SM och NM 2013 (nordisk allround). Jag leker med tanken på att sätta upp K på Sol, det hade varit vansinnigt roligt för henne att få gå ponnytävlingar ett par år till, och K är duktig! Samtidigt så är jag förbaskat frestad att pilota själv... Elin tycker att jag för en gångs skulle kunde få lov att rida en färdig och okomplicerad häst (och jag saknar hoppningen nåt otroligt).

Sol åker på rakning i morgon, hon har fått en omgång nya skor och har vilat sen KM så nu får det vara slut på sötebrödsdagarna. Har även äntligen blivit färdig till att kontakta en körtränare som ska hjälpa mig med att komma igång mer seriöst i denna gren.

Vidja, mitt ständiga dåliga samvete, är friförklarad från sin CEM-smitta, även hon MÅSTE börja göra något, eftersom hon inte är dräktig så får vi väl se till att vidareutbilda henne, här är redan körbiten bra på g, men ridningen har jag som vanligt sparat. Vidja är stor och därför endast insutten som treåring, fullt ridbar i alla gångarter rakt fram och i trafik, bromsen fungerar utmärkt, men jag har ju en viss aversion mot att rida mina hästar för tidigt i tränings- och tävlingssyfte så det finns mycket kvar att göra!

Efter Vetlanda förvandlade vi per O M G gossarna Calle och Trolle till valacker, de är nu utläkta och har flyttat tillsammans med Bacchus och Rohan som ju varit en DET ett tag redan. Gruppen fungerar utmärkt och på dagarna går även Terne med dem. Bacchus skulle jag gärna vilja sälja - det är en unghingst med potential - så otroligt lik morfar Tamlin, samma vackra uttryck, men med mycket mera luft under och ändock inte alltför lätt i typen, han mäter som ettåring 138 cm och borde bli en stor kille. Marknaden verkad dock död för tillfället...

Idag har höstens sista happening ägt rum, vi har haft fölchampionat i Askeröd med 9 anmälda föl! Ruggigt fina föl, för övrigt! Själv visade vi flickorna, Aurora och Fortuna, Atlas var anmäld men vi kom hem från semester i måndags natt och motivationen att hämta hem honom och mamma och putsa och träna har helt enkelt inte funnits, därav strykning.

Flickorna gick 5 resp 6 och det var nog vad vi räknat med, kanske hade jag tippat Aurora en bit längre bak för hon är verkligen inte till sin fördel för närvarande. Hon är ruggigt hög och bakdelen hämmar hennes gångarter ganska kraftigt, dessutom har hon en riktig "högmjölkarhals", vilket indikerar på en moder med grädde i juvret! Halsen har stört mej så makalöst så jag inte kunnat hitta några fördelar, men herregud, tjejen har ju massor!

Alex-Vidja G, Anette-Fortuna G, Johnny-Aurora G samt Cia med Etna G.
Aurora Grönkulla, 38 p fölchampionat.	Fortuna Grönkulla, 39 p fölchampionat.

Omdöme då?? Jo, Aurora, hamnade på plats 6 av 9 föl med poängen 87878=38, klass 1, Stor, välutvecklad, god rastyp och med trevligt uttryck. Vackert huvud, ngt kort och grov hals, vacker överlinje, gott djup och ett välutvecklat kors. Obetydligt tät annars välbenad. Energisk skritt ngt stel bak. Lätt bogfri trav och en rytmisk och vägvinnande galopp. Skötte uppvisningen galant, Johnny gick i ring med henne och så hade vi inlånad handler, Cia från Eslöv som ställer upp och hjälper oss när vi tar oss vatten över huvet, tusen tack för det!!!

Fortuna 5 placerad, en av dagens många 39 p, fördelade på 88887 (hade även mamma Vidja som föl) Välutvecklad, feminin. Ngt långt huvud, naturlig resning, välutvecklat kors. Harmoniskt benad från sidan, ngt tåvid hö fram. Naturlig, taktmässig skritt, taktmässig ngt kort trav och bärig och vägvinnande galopp. Även hon gjorde ett superjobb, bägge två är både lyhörda och bra att jobba med, Aurora behövde en liten puff i baken för att stiga på släpet, Fortuna tog jag i ena handen och mamma i andra och vips var hon på plats.

Bästa föl blev en hingstunge e. Vessmer-Vilje-Enar, finfina 42 p, tyvärr med en stor stjärn, annars riktigt intressant med en fräck härstamning, alltid ska nånting spöka till det! Frederik Skovå var pappa till tvåan, ett hingstföl med samma möderne som Trolljo (Valisia e.Herrman, norskt) även här höga poäng, 41, tror jag, och det hade även stallkamraten stofölet Linfin även hon efter Frederik och med norskt möderne (Helgafin e.Torsetblakken), bägge två från Helen Indrebö i Klippan som har näsa för det där med vackra hästar!

På det mera personliga planet så kan jag berätta att vi är hemkomna från Fuerte Ventura för en knapp vecka sen, den j-ligaste semester som vi upplevt både före, med rymmande ungdom som fick resförbud av sin kommun, strul med pass för annan ungdom och sedan felbokning nere på resmålet - och jättestrul med rums- och hotellbyte, lägg till detta diverse kläd- och skostöld samt pengar som försvann vid ett automatuttag (gudskelov tillrättat nu) - kan bara säga att det inte blir någon ny resa på ett bra tag...

Eftersom tiden lätt blir lång när man inte har något att göra så har vi beställt fönsterbyte på gårdssidan och därmed kommer lite annat småplock som sättning av innerväggar, nytapetsering samt nytt golv till att börja med i stora rummet, därefter i hall och gästrum och framöver även i köket (fast det är sponsorn inte medveten om ännu !) Gott att ha något att pyssla med i vinter!

Höstens stora happening är till ända - vi har alltså rest till Vetlanda - visat hingst - överlevt - och kommit hem igen!

I bagaget med hem fanns två stycken blivande valacker, och det känns inte vare sig ledsamt, orättvist eller nånting annat, grabbarna skötte sig (någorlunda, hade sett att Cayuga tramsat lite mindre på enskilda visningen) de var i ordning, tränade för uppgiften och vi var ju redan HELT inställda på att det inte skulle bli något godkännande för någon av dem. Ringen var ovanligt stor i år, och från den position man har när man visar två unghingstar så hann vi inte se så mycket mer av dem än det lilla man kunde kika in över boxkanten och beskåda, och då missar man ju både ben och rörelser. Några favoriter fanns både på pappret och efter ett snabbt beskådande, och av dem tippade vi faktiskt in de fyra som blev godkända, fast vi gillade ju förstås ett par till...

Årgångsetta blev inte helt otippat Höjgaards Joker (Höjgaards Findus D 713 u. Glibings Sisla D 104 27) mycket plus för gångarter och en vacker sida, dessutom osedvanligt vackert huvud och rätt bra benställ, där jag tror att morfar Örjar D 690 "gjort jobbet", det blev 44 p och toppositionen för Mats Nord som visade hingsten på ett föredömligt sätt. Hingsten är tyvärr lika svåranvänd som vacker och tyvärr verkar det vara ett öde som drabbat fjordhäst-Sverige.

Tvåan däremot var lite av en outsider. Den musblacka Gandhi (Ronjas Ben Hur 232 u. Vallis 3020), stack ut bland de andra musblacka individerna. En gedigen stostam från Inge Persson i grunden, där superelitstoet Tuni 2235 vilar i tredje generation. Vacker typ och rörlig dessutom!! Ben Hur´s första son i avel dessutom. En hingst som jag faktiskt skulle kunna tänka mig ha i stallet även om maken ogillar färgen.

Trean resp fyran fick 40 poäng vardera, där fick både Chalander 259 och Bellman 230 in sina första söner i avel. Stostammen på båda är säkra individer, Lilla My 532 resp Lorrystammen från Sarita Jurvakainen.

Hemma vid datorn hade jag höga förhoppningar på den norskimporterade Merinas Niko (Perakrossen N-04-2657 u. Merina N-97-2600), efter koll på norska databasen inte så högt bedömd i hemlandet, men oerhört intressant för mig då jag gillar både Perakrossen och halvbrodern Merinas Emil väldigt mycket. Varning förstås eftersom jag visste att han var stor, och vis av att ha en egen väldigt stor kille hemma så vet vi att just som 2,5 åring så är man i en rejäl tillväxtfas och knappast till sin fördel utseendemässigt. Terne Gutt fodrade vi på stall i två månader innan Vetlanda i fjor och han var långtifrån i fas vid visningen, däremot har han hjälpligt vuxit i sin kostym i år, han är också 148 cm enligt måttstocken på treårstestet! Så var nu fallet med Niko också, men jag hoppas att ägarna ger honom något år till så blir nog bedömningen annorlunda.

Bevisade tesen att det lönar sig att vara enveten bjöd fyraårige Belgarion på, han fick inte ihop klass-ettpoäng på två och ett halvt års visningen men nu återkom han, gjorde bruksprov (inte helt villigt, men godkänt) och plussade på sina exteriörpoäng med 3 och fick 40 p och betäckningstillstånd. Belgarion (Max D 691 u. Belona 3332) som också han är grå har lilla fina Belona som mamma som vi två år i rad försökte få till en avkomma efter tillsammans med Mykletind. Han ovilliga ryggning tänker jag släppa, om jag känner ägaren rätt så kommer Belgarion att rygga på en brukskörningsbana inom en inte alltför avlägsen framtid.

Dessa fem hingstar var dagens nytillskott, sen fick vi ju njuta av förut godkända gossar i långa banor, fina bruksprov och på söndagen även ulliga föl och deras mammor.

Treårsringen togs av en Björkhemshäst efter Alexander Lukas, med Höjgaards Iwana som tvåa. Iwana har jag strött lovord över förut, och jag är nog lite besviken över att hon inte visade sin eminenta trav - rysningstrav, har vi döpt om den till! Hennes stallkamrat Frederik Skovå tog BIS-ringen som Grande Finale på sin svenska, men icke så produktiva avelskarriär. Han återgår nu till att bli norrman och gjorde sitt sista framförande på svensk manegebotten denna dag.

Våra egna adepter då! Vi vet ju inte kritiken ännu eftersom den först ska inom SH och vända och att ta in en massa omdömen när man håller i tåten i ridhuset är inte relevant (i min ålder) men lite siffror kan jag ju bjuda den intresserade på! Trolljo: 139 cm, temp 10, vet UA. 77786=35 p och galopp 6.  Cayuga 139 cm (måste vara mätfel, han är max 137) temp 10, vet UA. 77887=37 p galopp 6.

Kniven vässas förmodligen fram i slutet av veckan, jag vill att de ska vara hopläkta när vi åker på semester om 14 dagar, då ska vi även kolla upp Liv och Nuxis dräktigheter och ta sista CEM-provet på Vidja. Någon som är sugen på två trevliga, välhanterade valacker???

Inspirationen tryter idag - kan bero på att vädret återigen är blåsigt och regnigt, standard för sommaren/hösten 2011? Det är bara att buga och bocka och tacka högre makter för att vi nu har all halm under tak, efter gårdagens tripp till norra Skåne såg vi otröskade fält med halvmeterdjupa spår efter tröskan, där man fåfängt försökt att rädda vad som räddas kan, ännu värre är fält där halmbalarna stod i vatten. Det är tröstlöst att vara lantbrukare och tvingas se den gröda man lagt ner pengar och energi på att få i jorden, bara ruttna bort på fälten.

Gårdagens resa gick till Åstorp och den uppsamlingspremiering som ordnas där varje varje år för de hästar som av någon anledning inte kunnat vara med på de vanliga sommarpremieringarna. Vi åkte med Etna, hennes stamboksföring hanns inte med  i somras eftersom vi var på SM resp. Nordiskt Mästerskap då, och det logistiskt sett inte fungerade att ha med ytterligare en häst till Önnestad där vi visade Vidja, Selene och Fortuna.

Det var i alla fall en fin premieringsplats, välordnat, bra parkeringsmöjligheter och två ridhus att tillgå under visningen. Jag visade också ett treårssto, Cilke ( e. Hugo 179 u. Ciska 3428 e. Alexander Lukas 183, mormor Jina 2774 har varit på betäckning här för ett antal år sedan med Daler och vi har även ägt Jinas helsyster Lina!). Silke betäcktes med Terne Gutt i somras och då passade jag på att träna henne lite för detta tillfället, men tyvärr har jag inte hunnit utveckla denna träning något mera nu i höst utan Petra och Nicole har tränat på egen hand med henne. Det har de gjort jättebra, för det var en helt annan häst att hantera nu, mera lugn och lyhörd - inte fullt så mycket bandtraktor som i somras... Hon hade också växt till sig en del och därmed också utvecklat helt annat gångartsmönster!

Fem ston visades i treårsringen och det var ett antal bra individer, alla efter olika fäder och stostammar. Väldigt olika både i utveckling och format också, vilket gjorde det hela mycket svårbedömt. Cilke skötte sig bra, jättebra till och med, för att aldrig varit i ett ridhus förut så tog hon det hela med stor ro. Visningen kändes dessutom riktigt bra, hon ställde upp snyggt och prydligt, traskade på som tåget i skritten och längde bra i traven. Sista traven blev i snedaste laget, men jag kände att det fanns takt och energi i den så jag rättade inte till detta. Tydligen gillade domaren det han såg också för hon blev klasstvåa med 41 p (88898), lika mycket och samma rad som ettan Uddas Capella (Solhems Myckle 226). Ytterligare två diplomston blev det, Björkhems Ambra (Magne 228) som även var med på treårstesten veckan förut och Indra (Ingvar Halsnaes 174) båda med 8:or rakt genom protokollet. Ingvar fick härmed in sin första diplomdotter, om jag inte är helt ute och cyklar så är det dessutom hans förstfödda dotter dessutom! Femman, Tilde (e. Temperament) var en ganska söt individ, men inte fullt så välutvecklad som sina kollegor.

Etna Grönkulla, AB-premierad med 42 p. ©Nicole Engström

Så fick jag byta till min egen invanda Etna, med sin stora dotter Aurora (Brynje 218) i släptåg. Att visa Etna är som att vara på solskenssemester. Hon kan verkligen sin sak och vet precis att föra sig och man blir bara så glad av henne!!! Lite rund och go är hon för närvarande men det räckte ändå till dagens högsta fjordhästpoäng (övriga raser har jag ingen koll på), 99888=42 p, kritik Utmärkt rastyp, vackert huvud, bra hals och överlinje. Korrekt med bra ledgångar, taktmässig skritt och lätt trav. AB-premierad. Bruksprovet är fixat, körd på Bjärsjölagård som treåring och 2 felfria 80 ritter i hoppning. Så skönt att alla stona nu är stamboksförda och lagda till handlingarna!

Positiv överraskning var hennes halvsyster på fädernet - Twix  - som dessutom är närbesläktad både med Vidja, Aurora, Bacchus och Atlas genom Twix mamma Sevi 3016. Hon har mått väl av att ha en fölunge vid sidan och var nu den klass ett-häst som jag nog trodde det skulle kunna vara i den kombinationen. Härlig utveckling!

Sist ut var treåriga Tildes mamma, Stella (e. Daler 180 u. Jasmin 3201 e. Mixter 106), Stella är en ättling till min allra första fjordhästbekantskap Gullan 554 och är tillika tillverkad hos oss under vår Dalerperiod. Tyvärr en lite trött häst för dagen, men nu upptagen i stamboken med 37 p.

Stiltje... det ordet preciserar det tillstånd som råder på gården idag. Eller inte förresten? Grävmaskinen har surrat sedan åtta i morse för idag ska paddocksunderlaget äntligen på plats och jag SKA inviga ridbanan om jag så ska rida i "nattamörker" klockan elva i kväll. Gud vad jag längtat, det har varit många vändor till ridhuset i sommar och slitande på vallarna. Hindermaterialet som varit hemma sedan midsommar, passade jag på att högtryckstvätta när jag tvättade i lösdriftsladugården och Elin sätter sista strykningen idag med ny målarfärg. Vi måste komplettera också, det är bara att inse. En ny vattenmatta finns på önskelistan och lite fler stöd. Elin vann två presentkort på hindermaterial på SM, men när prisutdelningen var klar så hade det sponsrande företaget gett sig hemåt och att utnyttja dem i efterskott känns rätt värdelöst då frakten blir dyrare än vinsten! Finns det någon i Örebrotrakten som är intresserad så finns det 400:- på presentkort att köpa för reducerat pris hos oss. Alternativet är att köpa Ekolprodukter för pengarna.

Igår var Filip här och gödslade hingstarnas lösdrift med bobcaten och i morse spolade jag av golvet som nu får torka ett par dagar innan vi strör upp för vinterns användning. Om jag blir färdig till det ska jag även lägga ut ett par annonser om att vi har plats i lösdriften vintern 2011. Egna invånare är ettårige Bacchus, och de två hingstföl från i år som ännu inte är avvanda och hemkomna, dvs Atlas Grönkulla (Brynje 218 u. Venus Grönkulla e.Tamlin Grönkulla 226) och Hermes Grönkulla (e. Alvedon Kry 217 u Lykkesmindes Laerke e. Pikant Halsnaes). Lösdriften är dimensionerad och godkänd för nio hingstar så det finns gott om plats för ett par till.

Min medryttare har varit här tre gånger nu och jag är mer än nöjd med henne. Hon har fått ta till sig Liv först och främst, men efter att sett att hon är en kapabel ryttare och har en bra hästkänsla så har hon också fått prova Etna. Hoppas, hoppas att vi kan fortsätta samarbeta. Elin har nämligen fått jobb i Malmö och med både dryga arbetsdagar och resor därtill så tror jag inte att jag kan räkna med hennes hjälp precis i vinter, i februari är det dessutom dags för hennes drömresa, bagpacking i Australien  med flera länder.

Detta har lösgjort tid till Terne Gutts utbildning. Körningen går på räls för närvarande. Det är inga problem att fixa förarbetet med honom och vi kör obehindrat både i trafiken och på fälten under mera strikta former. Fyrhjulsvagnen står på tur, men då vill jag ha hjälp av sponsorn som är en förnuftig och bra medarbetare. Terne Gutt har också debuterat som utridningshäst, första gången dock med ettårige kompisen Bacchus och mig med i hasarna. Det går framåt med andra ord! Jag slås ofta över vilken tur jag haft som återigen fått tag i en hingst som jag uppskattar mer än bara till utseendet. Eller så är jag hemmablind, välj själv...

Tvåårshingstarna, Cayuga och Trolljo, är nu så hanterade att vi inte lägger mer energi på dem för att minimera risken för att de inte ska ha rätta gnistan på lördag (JISSES, om en vecka ränner jag förmodligen omkring i gruset i Vetlanda med en lillnisse i snöret, herregud!). Har vi otur så får jag ta bägge själv eftersom Elin inte vill riskera något på nya jobbet genom att ta fritt en dag redan. Kanske löser det sig med att hon tar ett tåg upp till Vetlanda, jag förstår att hon gärna vill slutföra sitt arbete. Bägge grabbarna fick bakskor i går, framskorna satte vi på för tio dagar sedan. Vi undviker alltid att sko alla fyra första gången eftersom det är lite tidsödande och jag vill att arbete med unghästar ska vara trevligt och så lite tvingande som möjligt. Det blev genast mera kliv, i synnerhet Trolle visar nu att det finns lite till att plocka fram gångartsmässigt.

Utställningskatalogen är analyserad fram och baklänges, Blå basen har jobbat hårt med att plocka fram bakgrundsfakta om våra medkonkurrenter tillsammans med den fakta som finns lagrad på fru Holmgrens egna externa hårddisk. Förmodligen så ser inte hälften av gänget ut som jag föreställer mig på pappret! Extra kryddat är det med de hingstar som är inplockade via Danmark, Norge och Tyskland. Bakgrundsinfo på norrmännen har jag eftersom jag sett fäder och släktingar och både ogillat och gillat det jag såg, danskarna är ganska förutsägbara - avelskombinationerna är ingenting som vi inte sett på den danska premieringen, fader till den ene tittade vi på i samband med att vi var nere, men vi bestämde ju oss istället för att ta hem Mykletind, eftersom han var så hårt avlad på Knast/Rei,  men den gråa tysken har vi ingen koll på mer än via det excellenta mediet internet. Det ska bli oerhört spännande i alla fall och chansen att få ytterligare en godkänd hingst med hem till Grönkulla tror jag faktiskt inte så mycket på, av 22 stycken tror jag nog att det finns avsevärt bättre individer än våra.

På arbetsplanet har det varit en förfärlig vecka, det har varit djupa dalar och höga höjder och ingenting mittemellan känns det som. I sådana lägen är det guld värt med avlastning så man kan ta en nypa hästluft eller gräva lite i trädgårdsmyllan. Får väl passa på att ge min samordnare en eloge i detta och givetvis sponsorn som hoppar in och är standby när huvudet är fullständigt i kaos.

Idag är jag glad att vi är ägare till Terne Gutt igen. Knappt sex dagar gav 5 poäng på pluskontot, efter kvällens utflykt till Bollerup och treårstestet där. Vi var ute i riktigt god tid, och det var alla tiders för det var bara att anmäla, kolla läget och sen lasta av och mäta och id-kontrollera honom.  Jag hann inte ens bli nervös....

Dessutom skötte sig den lille playboyen nästan exemplariskt - i galoppen kändes han riktigt fin, jag tror till och med att den kan bli riktigt luftig när han är färdigväxt om så där fem, sex år! Hoppningen skötte han riktigt bra, jag vet ju att han kan (om han vill) och idag jobbade han tidvis riktigt bra. Han var uppe på höjder som vi inte tränat på, men förutom en rivning på sista så låg han rätt på hindren och bjöd relativt bra. Han går på 6,70 mellan hindren och det indikerar ju att han är en stor kille med en rejäl galopp. Bollerups stora ridhus har ett alldeles utmärkt underlag dessutom som är lätt att jobba på, och visningen vid hand blev därefter. Han kändes helt enkelt jättefin!

Exteriördomaren Ronny Johnsson gav honom kritiken: God könsprägel, vackert huvud, naturlig resning, välutvecklad bål, bra rygg och kors. Välbenad från sidan, bra ledgångar, relativt korrekt. Vägvinnande skritt med utmärkt takt. Lätt trav med bra hasarbete. Rytmisk vägvinnande galopp ngt tung. 988988 ger 50 p och GÅNGARTSUTMÄRKELSE!

Hoppdomaren Harald Jönsson har vi inte visat för innan, men det verkade som om han gillade vad han såg för kritiken var överensstämmande vad jag och min partner/parhäst konstaterat. Bra benteknik bak, växlande fram. God framåtbjudning. Ngt oelastisk men med bra tryck i avsprånget. God uppmärksamhet och gott förtroende. 7-7.

Gulmåraflickorna Åsvild och Trolla hjälptes vi också åt med som vanligt och jag slås återigen av att det är fantastiskt bra att jobba med någon som man är så samspelt med. Jag vet precis vad Marita gör och var hon finns och litar på att hon har koll på läget. Oftast är det så att jag driver hennes hästar som brukar vara lite hetsigare än henne, jag är ju en smula lugnare, medan hon kan elda på mina slöfockar!

Vi hade sån tur att vi hann se samtliga fjordhästar. Finfina Höjgaards Iwana fick även hon en gångartsutmärkelse och 8-7 i hoppning, Björkhems Ambra höll bra exteriörkritik men föll på galoppen, Amarula som jag tycker så mycket om var väldigt matt för dagen och hoppade inte heller så som jag sett henne göra på träning. INGEN gjorde dock dåligt ifrån sig, och jag är återigen stolt och förundrad över hur väl våra fjordhästar står sig bland vanliga ponnyer.

Terne Gutt mättes för dagen in till 148 cm (huvaligen)...

Nu går storprinsen och lillprinsen (Bacchus) på ett välförtjänt bete igen, de slipper intagning på kvällen, men jag är bra på g med Ternes körning så någon semester för hans del är det inte tal om. Han fungerar alldeles utmärkt att både spänna för och av utan medhjälpare nu, där har vi haft lite diskussioner förut. Jag kör honom dessutom obehindrat i trafiken härutanför, men än så länge blir det bara fälten som får tjäna som träningsbanor, jag vill ha sällskap när vi ger oss ut på längre turer.

På tur är nu Etna. Aurora och hon ska till Åstorp på uppsamlingspremiering måndag nästa vecka. Tänkte därför ta tillfället i akt att stalla de två, passa på att klippa Etna och trappa upp lite på hennes jobb. Det känns rätt gott att hennes bruksprov är i land. Hon är körd som treåring på Bjärsjölagård och har två felfria 80 hoppningar som fyraåring.

Dessutom så närmar sig Vetlanda med stormsteg. 22 anmälda 2,5 års hingstar, flera som på pappret är mycket starka, någon med intressant härstamning och några som inte är så intressanta, dessutom flera gamla godbitar som tex Cristall, Frederik Skovå och Aslan. Söndagens utställningsringar är också späckade med högpoängare. Spännande!

Och här hemma då... lösdriftstallet högtryckstvättat, ytterligare halm under tak, paddockunderlaget på plats men inte jämnat, strul med extrabarnen har också tagit tid denna vecka. Sen har jag äntligen fått tag i en medryttare som jag hoppas och tror på, hon var och provade Liv i måndags och det verkar riktigt positivt. Jag klickade med henne direkt, hon verkar både ansvarsfull och rar. Hoppas och tror mycket på detta!

Dagen efter kvällen före, eller hur är det man brukar säga? Jag är i alla fall rejält sliten efter en hektisk helg som innehållit både en trevlig kräftskiva (tack sister) och heldagsutställning i Munka-Ljungby. Kräftskivan lämnar vi väl därhän efter att konstaterat att vi fick supergod mat och att vi skrattade både högt och hjärtligt som vi oftast gör vi systrar när vi kommer tillsammans!

Lite motigt var det att kliva ur sängen i går morse, men väl framme på utställningsplatsen och lite trevligt morgonsnack med goda vänner så kände man sig lite piggare igen. 41 hästar var anmälda, tillställningen dömdes av Madeleine Beckman, som både risats och rosats i fjordhästsammanhang, själv har jag bara visat för henne på treårstest och då alltid tyckt att hon dömt våra hästar på ett kompetent sätt och framför allt tittat mycket på gångarterna på dem. I sammanhanget var Jan-Sivert Antonsen och Anna Olsson domaraspiranter.

Första klass ut för oss var ettåriga hingstar, fem till start, varav två tinkrar och de övriga tre fjordhästar tillverkade hos oss. Tinkerrepresentanterna hade jag ingen koll på över huvudtaget. Jag tycker att det är en svår ras att bedöma, eftersom de jag sett varit av så varierande kvalitet. I somras träffade vi på en riktigt fin hingst på Roskildeutställningen, en vacker kille från Stutteri Satin i Danmark och hade alla sett ut så hade jag nog kunnat tänka mig en i stallet, för denne var en riktig wow-upplevelse!

Vår egen lille grabb kändes liten... Både Gulmåras Zeke (e. Mykletind 261 u. Gulmåras Jaffa 3340 e. Daler 180, valack) och Myklus (e. Mykletind 261 u. Lucia e.Furubäcks Inter 191, hingst) är riktigt stora killar. Bacchus är nog ganska moderat i sin höjd, och just nu i en fin tillväxtfas. Det var verkligen till hans fördel också då han fick skritta först i ringen efter avslutad visning och belönades med minst 41 p. Poängsumman var hemlig eftersom han skulle gå med i BIS-ringen, men kollegan Zeke på andraplatsen hade 41 p så mindre kunde det ju knappast ha blivit. Bacchus skötte sig förträffligt - han har inte tränats mer än drygt tre veckor för detta, dessförinnan har det varit bus på hingstbetet som gällt. Han gick dessutom rätt upp i släpet och stod som ett ljus tillsammans med Terne Gutt hela resan och även under den tid som det visades andra hästar i ringen.

Många fina hästar passerade förbi under dagen, riktigt kär blev jag i Höjgaards Iwana (e. Trollfin D 740 u. Kastanjelystens Simone D 9190 e. Monolitt N 1974, musblack). Jag har ju sett henne flera gånger innan och haft ett gott öga till henne, men den här gången var hon ju stylad och putsad och lyste verkligen som en stjärna, att sen stjärnan dessutom kan röra sig är ju positivt! Den som känner mig vet att jag inte älskar musblackar precis, och Iwana har heller inte den riktigt fina stålgråa färgen, men hon är luftig och inte så tung i frampartiet som jag upplever att de flesta gråa fjordhästarna är. Härlig häst! Hade gärna fått stå i stallet här...

Frederik Skovå, är ju också en superindivid, tyvärr inte så användbar för min del, eftersom jag har mycket av hans blodslinjer i mina ston. Tanken var att använda honom på Vidja, men hennes CEM-smitta och en bortglömd sundhetskontroll satte stopp för de planerna. Skit också! Just därför var det inte speciellt roligt att behöva möta Frederik i visningsringen med Terne Gutt, och hade jag bara tänkt till så skulle jag givetvis inte gjort det heller. Vi har ju en treårig hingst i tillväxt och så är de två andra grabbarna vuxna killar, 7 år äldre som hunnit få både preg och pondus. Dessutom var jag inte alls nöjd med visningen av honom, efter att tvåringarna försvunnit ur hingsthagen så har han blivit nafsig och han passade också på att ge mig ett rejält tjuvnyp. Stilla kunde han inte stå, kanske beroende på att han just nu fodras så in i ... för att få energi inför nästkommande helgs treårstest. Jaha, det var alltså undanflykterna - och nu kommer besvikelsen...

37 p och bronspeng, känns förbaske mej inte alls som nån hit. Skulle nästan kunnat tänka mig det när ena aspiranten frågade hur mycket han betäckt i år - hon tyckte väl förbannat synd om de stackarna som släppt till sina ston till honom?? Thanks good att två av dem är mina egna! Tankarna vimlade i bilen hem och har så gjort även i natt.

78778=37 p, God rastyp, högställd, svag könskaraktär. Välformad hals, ngt brant bog, omusklat bakparti. Harmoniskt benad, strama kotor bak. Tät. Energisk skritt med svagt påskjut. Lätt energisk trav.

Tre saker vet jag: 1) högställd fjordhäst - gillas inte av denna domare (uttryckte hon vid minst ett tillfälle och har så även gjort i andra sammanhang). Ett argument som jag måste köpa - utställning är utställning!

2) Han är stor, växer mycket (många uttryckte också att de tyckte han blivit så mycket bättre än han var på Vetlanda i fjor), detta kan periodvis påverka kotorna och då även skritten. Omusklat bakparti - ja, han är tre år, stor, och vi har därför valt att matcha honom med omsorg.

3) Hingstkaraktär - det har han nog aldrig haft, han är helt enkelt för snäll och tam, men att jämföra med de andra två känns inte rättvist.

Färdiggnällt! Vi stryker ett streck över detta - laddar om och visar honom på lördag för ny domare och i ett nytt sammanhang. Det finns kastreringsknivar om det skulle bli riktigt illa, och jag behöver ju en ny hopphäst/brukshäst!

Fast å andra sidan så gillade ju inte AVN Mykletind, och hans avkommor de skördar poäng av bara helsike i år! Vår Selene har redan plockat ihop 41 p och nu fick söta Bacchus detsamma och en fjärdeplacering i BIS-ringen!! Fjärdeplats!! Före honom gick oslagbara Frederik, skönheten Iwana och den fina gamla avelsmärren Mumsas Athena 2916 (e. Sindarve Mykke 156 u. Sindarve Mumsa 2189 e. Eik 15) med flera fina godkända hingstavkommor på sin meritlista.

88988=41 p, God rastyp, harmonisk. Uttrycksfullt huvud, välformad ngt kort hals (jag måste förbaske mig ha en halslektion av någon gkd domare, jag tycker att den är lång och välformad), djup bog och stark överlinje. Välbenad från sidan, markerade ledgångar, korta skenor. Energisk taktmässig skritt och taktmässig, ledig trav.           

Dagens behållning var fjordhästarna! Var fanns alla fina hästar av övriga kallblodsraser? När BIS-ringen gick var det två clydesdaler med och övriga gänget var gult med ståndmanar. Jag vet ju att i alla fall nordsvensk och ardenner härnere är i riktig toppklass, varför kommer de inte till en utställning då?

Vardagen fortsätter här hemma, idag dök inte en av ungdomarna upp på stationen efter hempermis - 1,5 timmes och 6 mil i onödan, trött jag blir. Därmed så uteblev inspirationen att göra stordåd och efter att himlen dessutom öppnade sig och släppte ner en av denna sommars otaliga regnskurar så hamnade jag vid datorn istället. Det enda positiva i detta var att jag INTE hann hänga ut tvätten innan jag åkte.

Ston och unghästar har flyttat hem, även valacken Rohan har sällat sig till dem, mycket älskad av fölflickorna Aurora och Fortuna och ettåriga Selene. Hingstarna är fortfarande delade, tvååringarna på backen för att hålla utställningshull och Terne och Bacchus i en hage för sig. De har fått överge stora betet, det är så vått därnere nu att Terne Gutt satte en av sina nypåsatta skor därnere i förra veckan. Veckan kommer att bestå av fortsatt träning inför treårstest. Jag ämnar inte hoppa mera med honom, men ska hjälpa Marita med hennes två. Vill just nu lägga krut på uppvisningsträning.

Mellandottern har börjat högskola idag och jag och Johnny är jättestolta! Hon har tankar på en socionomutbildning, och vi håller tummarna för det. Det här är vår stadstös, hon älskar sitt Malmö och jag tror aldrig att hon kommer att bosätta sig på landet igen. Inte heller hästarna har hon frågat efter sedan hon slutade rida i yngre tonåren. Hon hade länge Furubäcks Sindra som sin egen häst och var riktigt duktig, men andra intressen tog över. Vi har alltså ett stadsbarn, ett byabarn och en lantis i familjen!

Vi har 500 balar halm pressade och nära nog hälften hemkörda, vissa fält har inte gått att tröska. På mossarna har vi inte klarat av att bärga hem förstaskörden av ensilage, delar av dem står helt under vatten. Strömförsörjningen till alla beten strular. Vatten över trådarna på en del ställen. Vi har också börjat byta ut en del av våra släta metalltrådar mot mera lättarbetade i nylon. Det blir dock tillbakabyten igen. Metalltrådarna i dessa tål inte den höga strömstyrka vi har på stängena. Aldrig att vi har haft så mycket problem med stängsel som denna sommar.

Sadelkammaren är klar, det blev inte bra, det blev förbaske mej bättre. Flytspackel och klinkers är sista jobbet, men det har redan släktingen med golvfirman aviserat blir ett vinterjobb. När sadelhängarna kom upp och Elin (äntligen) lämnat igen den inlånade selen, så fanns det en plats ledig. Eftersom jag just upptäckt Tradera (farligt, farligt...) så rättades snabbt detta lilla misstag till. Idag ska jag få hem en helt ny Jacsonsadel med Schenker! Efterlängtat och prismässigt ett riktigt fynd. Väggen mellan stallet och gamla sadelkammaren är nedtagen och det ska nu upp ett par hyllor, sen har vi även en högst funktionell foderkammare. Däremot lyser paddockunderlaget med sin frånvaro, vilket ledde till ett irriterat samtal till firman i morse. Eftersom vi inte kan rida på vallarna så blir det ett förfärligt träningsavbräck och det vill vi ju inte ha.

Mandel- och sparrispotatis är upplockade, löken likaså. Bönorna och en hel del av morötterna är förvällda och infrysta. Halva trädgårdslandet är uppgrävt för att ge plats åt nya jordgubbsplantor och hallon. Tomatskörden har slagit rekord och vi skördar mängder av chili varje vecka. Mitt i detta kom förstås blomsterkatalogen också och det blev en massa nya tulpanlökar beställda. Plats däremot var det värre med, därför har gräsmattan minimerats ytterligare. Johnnys stora kärlek, åkgräsklipparen behövs snart inte längre...

Just nu är vi mitt i den hektiska hösten. Det är halm som ska pressas och köras hem, det går åt mängder på det här stället. Lösdriftsstallets förbannelse - men det får vi ta!

 Även på hästfronten händer det saker hela tiden - hingstsäsongen är över, samtliga ston är kollade OCH dräktiga, känns inte som om vi kan göra så mycket mer än bara vänta sen - har vi sen sån tur att samtliga går hela vägen fram så har vi 100% dräktighet även i år! Terne Gutt är igångsatt efter sin vila, han är dessutom inburad på nätterna med extra kraftfodergiva för att var riktigt spänstig och alert tills den 3 sept då det blir treårstest för hans del. I år blev det Bollerup, jag tycker bättre om Knislinge rent arbetstekniskt, men jag visar inte häst för Knislingedomaren om jag inte nödvändigtvis behöver. Vederbörande har vid de två tillfällen hon/han dömt häst från oss frågat mig vad de haft för poäng förut!! Betalar jag minsann inte för...

Många blir vi också, sex stycken och där är fyra diplomston i den samlingen och så Terne som är godkänd hingst, ett sto ska visas på uppsamlingen lite senare i höst, men borde åtminstone på papperet hålla god kvalitet även hon. Samtliga utom sistnämnda har norskkt fäderne, två är norskimporter och ett sto är danskt på mödernet. Udda samling! Terne Gutt är en riktigt duktig hoppare, MEN lat så det skriker om det... Vi har alltså ett problem! Tanken är emellertid att parhäst-Marita övertar den drivande funktionen i vår  konstellation - hon är betydligt tuffare än jag på den posten! Däremot brukar jag driva hennes två yrhättor som har energi så det sprutar om det!

Rosettplockare och tillika klubbmästare x flera! ©Anette Holmgren)

I går hade vår förening klubbmästerskap och trots att jag dragit skorna av Liv och börjat trappa ner på hennes träning så anmälde jag henne till båda dressyrklasserna. Det blev inga framskjutna placeringar, men jag är så nöjd och belåten ändå, riktigt belåten till och med! Äntligen har det lossnat ordentligt med henne, den vänstersida som vi har jobbat och trälat med har nu blivit den sida som hon faktiskt känns allra bäst i. Dessutom har alla hundratusen övergångar och halvhalter som vi knagglat med äntligen givit resultat. Hästen jobbar där hon ska nu och inte genom att ligga i handen på mig. Rinner mellan skänklarna och fattar luftiga fina galoppfattningar. Underbart! Det är till och med så att jag tycker att dressyren är ganska trevlig när det känns så här. Jag tror att mycket har legat på mig också. Den här arbetarkroppen har tagit ganska mycket stryk genom åren och jag är både sned och vind och har ju dessutom ganska ofta känning av handlederna. Nu har jag tagit tag i det och hittat en sjukgymnast som både kan inspirera och hjälpa mig. Hon är dessutom själv ryttare så hon vet precis vad jag menar. Nu skall Livis få tagga ner ordentligt, fler projekt står på tur och hon har varit i centrum länge ett bra tag nu. Hon och Nuxi går i hagen och myser ihop, de verkar trivas bra med det!

Den stora stjärnan i flocken visade upp hur duktig hon var i går. Tre KM-titlar fixade hon till med hjälp av Elin. Hoppning, precisionskörning samt lilla allrounden (dressyr LB.2, hoppning 80 cm samt prec. körning +30). Härlig avslutning på säsongen, för det går mot avtrappning och vila för henne också - jag tror bara att det är ett Gåsarace (inomhusmaraton) inplanerat för deras del.

Om nu Solisen tog tre mästartitlar så var väl inte sonen heller så pjåkig! Klubbmästare i dressyr för tredje året, och med en jättefin ritt!! Jag är en stolt uppfödare i dag. Med tanke på Selenes 41 p på premieringen i somras så har familjen Sol varit till oerhörd glädje i år!

Helgen som kommer ska vi på kallblodsutställning i Munka Ljungby, fick programmet idag och i Terne Gutts klass får vi nog abonnera på jumboplatsen, Frederik Skovå lär min gänglige treåring inte slå på fingrarna i en utställningsring och jag tror inte heller att han klår Solhems Mykle, det är alltför många år mellan dem, vår tonåring lär inte ha samma utstrålning som de vuxna grabbarna. Nåväl, vi får väl göra vårt bästa!! Bacchus ska tampas med två halvbröder efter Mykletind, det ska bli intressant att se vad som händer där, samtliga tre har visats på fölchampionatet tillsammans men det har gått ett helt år sedan dess och mycket har hänt. Smågrabbarna... Jag gillar Bacchus - han är ta mej tusan min nostalgitripp, Mykletind som pappa och Tamlin som morfar - två hingstar som jag älskar/älskat av hela mitt hjärta! Han är nästan lite läskigt lik Tamlin dessutom, fast i ett större format!

Ungdomarna har börjat skolan, R går nu i nian och A har börjat i sjuan. Jisses vad vi har stridit för A skolgång! Vi fick inte riktigt som vi ville, men hans klass har två ytterst kompetenta klassföreståndare som jag känner sedan gammalt, de har hemklassrum och så har han en halv assistent. Så här långt har det fungerat - men oj, vad jag kommer att bråka om det urartar igen...

Johnny och jag firade 25-årig bröllopsdag på Öland en långweekend, helt ensamma utan ungdomar. Vansinnigt skönt och avkopplande. Väl hemma hade vi tankat batterierna så nu går saker och ting en aning lättare igen.

Den här sommaren har vi haft mycket trevliga besök! En lördagsförmiddag stod plötsligt min mentor Agneta Lindfors på gårdsplanen tillsammans med två av sina tjejer! Ett  riktigt roligt oplanerat besök och det var verkligen roligt att visa runt i hästflockarna. Några dagar senare var det dags när Rikke och Jörgen och deras son ringde från Tollarp och meddelade att de var på väg. Det blev en trevlig eftermiddag runt köksbordet med dansk/svenskt gemyt!

Med vemod konstaterar jag att juli månad nu har nått sin allra sista dag. Tyvärr innebär det slutet på en månad med mycket häst, väldigt lite sol och bad och så nu på slutet även en liten bemärkelsedag. Bemärkelsedagen valde jag att fira i Norge tillsammans med högt skattade fjordhästvänner, fina fjordhästar, fantastiska prestationer och en otrolig natur! Det var nämligen Nordiska Mästerskap veckan som gick,  på Norsk Fjordhestsenters anläggning ca 10 mil norr om Oslo i Starum. 

Svensklägret bestod av familjen Langevik/Axelsson med sina båda hingstar Cheen Femtio 207 (f.97 e. K. Lavin 163 - Vilje 175) och Romeos Cabri 238 (f.02 e. Idon Busklund FJH 688 - Hovdaren 1835 som deltog som nordisk allround ekipage, Cabri och Anneli även som dressyrekipage. Victoria Avellan-Ryd med lilla fina Roxelina (f.99 e. Rimbo 178 - Gjöstein 171, dressyrekipage, Sofia Dahlgren- Hubert (f.99 e. Viggen 177 - Heiden 126) hoppning, Inger Vendelstrand-Torps Alex (f.99 e. Alexander Lukas 183-Heiden 126) nordisk allround samt hoppning. Regerande Nordisk Mästare i hoppning, Madeleine Malmgren-Victor (f.95 e. Dalar 154-S.Tuff 57) fick tyvärr utgå efter veterinärkontroll, och sist men inte minst familjens egen Sol med dotter Elin som var uttagen i hoppning samt tänkte köra en precisionsklass.

Efter en lång och krånglig bilresa som tog i princip hela måndagen så fick vi uppslaget vårt tält bredvid de andra svenskarna, och jag, Elin, Alex och vår hästskötare Ellinor stöp i säng, efter att ha tagit hand om Sol på allra bästa sätt. Första dagen så dröp regnet ner mest hela tiden men lagom till onsdagens hoppningar visade sig Norge från sin allra bästa sida och vi kunde njuta av sol och värme, hoppbanorna torkade upp efter hand men underlaget var ganska löst och det ställde till det för en del ekipage. Sol gjorde en riktigt fin runda och nollade, från publikplats såg det inte ut att finnas nånting att ändra på där. Tyvärr utgick en hel del ekipage och det klagades ganska mycket på underlaget. Det där är typiskt fjordhästfolk tror jag och detta ofta pga orutin. På en vanlig tävling för bruna hästar så lägger man upp ritten efter underlaget och inser att det är lika för alla. Själv har vi en häst som tycker väldigt illa om att hoppa i vatten och har fått träna en hel del på det. Även omhoppningen nollades, men här hände något på väg till hinder nummer ett och inte förrän i anridningen till trean såg Elin ut att ha koll på läget igen. Hon stack helt enkelt, sa Elin efteråt. Inget att göra åt det men det störde rytmen, och tiden räckte inte riktigt ända fram, det blev en fjärdeplacering. Nästa klass var en jokerhoppning. Tyvärr rev Elin och Sol jokerhindret och det kostade dem segern i klassen, nu blev hon tolfteplacerad istället. Det blev dock svensk andraplacering genom Hubert och Sofia!

Torsdagen var maratondag och då passade jag och flera andra svenskar på att hälsa på hos Christian och Laila Backen på Lunnerstuteriet. Vi blev visade de två gråa hingstarna på stuteriet, dvs Lyngheims Grane N 91-2871 (e. Aser D 2011-Gråmann N1730), en vacker välbevarad hingst på 20 år som bl.a är pappa till numera kastrerade Hauk Thun 222. En hingst som föll mig väl i smaken, inte så stor men välbenad och med ett bra framparti och en snygg hals samt ett fantastiskt vackert uttryck. Vi fick också se hans stallkamrat, Lunner-Per N 03-2611 ( e.Lunner Gråen N-99-2625-Eikmann N1900) som även han har en svensk son i avel, dvs Hirtheguten 273. Tyvärr satte blötvädret stopp för ett besök hos unghingstflocken, men vi fick se familjens gråa flock (undantaget en ljusbrunblack valack och ett sto) i de underbara, kuperade hagarna. Det blev förståss en del prat om häst och så serverades vi middag!! Norsk gästfrihet är nog inte mindre än den skånska tror jag!

Fredagen var en kämpig dag, alla hästar i hela laget skulle göra någon form av insats. Dressyrekipagen i Nordisk klassen (Lätt A.6 ponny) var först ut på morgonen. Både Roxelina och Cabri gjorde jämna fina ritter, men fick lite dåligt betalt i mitt tycke och hamnade i mitten någonstans. Hoppningen blev en rejäl svenskhistoria, av sex felfria, var tre svenskar - dvs 100% nollade i grunden. Sol gick ut sist och var riktigt fräsch på framhoppningen, hon var för dagen iklädd svensk luva (urful.....) eftersom hon har så ont av insekter och vår tanke var att det var det som stört henne på onsdagens omhoppning. Elin red en av de snyggaste ritter jag sett henne göra, men i omhoppningen rev de hinder nummer två, det lättaste hindret på omhoppningsbanan, så Elin drog gasen direkt eftersom tre stycken redan var felfria, den maxade oxern red hon snett över för att sen ta ner och hoppa kombinationen som  bestod av räcke-räcke. Bästa tiden av fyrfelarna och ännu en fjärdeplacering. Tvåa kom glädjande nog den lilla hästen med den långa luggen, dvs Alexander Lukas sonen Torps Alex!!!

Sol klar för prisutdelning i lätt 0.90-klassen. Fjärdeplatsrosetten från 0.80 är på plats!	Svensklaget med sin coach.	Tredjeplats Nordiskt Mästerskap i hoppning 2011, Starum, Norge.

Nu var det bara att försöka att räkna ihop klasserna för att se vem som placerat sig sammanlagt, en inte helt enkel historia... Elin var rätt likgiltig vid det laget, luften hade gått ur henne, så efter att hon och Ellinor gjort i ordning hästen så lagade jag till en campingmiddag till dem och missade därför precisionskörningen. Att de klarade sig utan vårt stöd stod klart rätt snart då både Inger och Alex och Anneli och Cheen tagit sig till placering. Allroundresultatet hann också komma upp (Nordisk allround består av hoppning, dressyr och precisionskörning, brukskörningen är en svensk historia) och då kunde vi bara jubla och hurra! Det var svenskt i topp! Inger Vendelstrand och Torps Alex hade knipit förstaplatsen före norrmännen!!! Samtidigt blev hoppklassen kontrollräknad för tredje gången och vi kunde konstatera att tredjeplatsen var svensk - två pinnhål bättre än i Danmark med Sol och i Sverige med Mykletind, där Elin varit femma, så plockade hon nu hem en blå jätterosett till prisskåpet tillsammans med vår fina Sol!

Vilka dagar! Vilka intryck! Fina hästar, härliga prestationer, nya uttryck (vi är i Norge nu... det är ett laglöst land....). För mig innebar det även botanisering i fina hingstar.Jag fick se Terne Gutts pappa, Sofin, farfarsfar Helgfin samt halvbror Fleming. Trolljos pappa Ronnjo, och hans farfar Mykletinds syskon på mödernet Bakkens Fabius, Mali och Tord. Merinas Emil, Perakrossen, Elvar, Heros (som jag blev erbjuden att köpa för ett antal år sedan, vann utställningsklassen), Gråggi, Kuling och otroligt vackra Dalargutt efter vår svenske Dalar. Den här resan tog tid, kostade en jäkla massa pengar men kommer att finnas i minnet länge!

Här hemma har det som vanligt också hänt en hel del! Jag får ju fortlöpande information hur det går för uppfödningar och tillverkningar och:

·                     Vincent f.04 e.Furubäcks Inter 191- Dalar 154 har varit på utställning/premiering på Brunnstorp och fått fina guldpoäng, 10 på skritt och 42 poäng sammanlagt. Vincent tillverkades på gården när Furubäck Inter stod på station andra vändan hos oss.

·                     Gulmåras Elle f. 07 e. Allman 204-Daler 180 visades på Bollerup den 26/7 med 41 p -  -AB-premierad. Gulmåras Elle, hennes mamma Gulmåras Jaffa och Elles son Nimis (Brynje 218) är tillverkade här.

·                     Attila Grönkulla f.08 e.Trollfin FJH 740-Daler 180 valack, u min Liv Grönkulla 3306, visades av sin ägare Anna på Hjärnarp i lördags med 88887=39 p, klass 1. Välregisserad uppvisning dessutom som Anna fick beröm för av domaren!

·                     Isis Grönkulla f 06 e. Björkhems Xerxes 234 - Knast Halsnaes 174 tränas av finska landslagsryttaren Jenni Jurvela, jag pratade länge och väl med hennes groom Lisa på Starum (världen är liten).

·                     Heike Grönkulla e. Daler 180-Furubäcks Inter 191, Sols förstfödde är såld till sin ryttare Lotta Botvidsson - oj så glad jag blev att han inte försvann från Skåne!

De vardagliga bestyren består av att vi har chippat våra fölungar och skickat in passansökan på dem (undantaget Hermes Grönkulla, vår norrlänning), Liv har fått ytterligare en equiterapeutbehandling och verkar nöjd med detta eftersom hon har blivit bättre i ridningen. Vi har ytterligare en dräktig märr - Nuxi - och det innebär två föl om allting går vägen nästa år!

Regnperioden har omöjliggjort ytterligare skörd av gräs och ensilage, men istället har sadelkammaren fått en skjuts framåt, taket klart, lister färdiga och idag så skruvar vi ner de gamla sadelhängarna i gamla sadelkammaren för vidareforsling till den nya.

Ridbanan är harvad, stenplockad och hårdgjord, vi väntar bara på underlaget nu. Lite staketuppsättning och tillsnyggningsarbete tillkommer men får vänta till höstkanten.

Nya stalldelen är tvättad och nymålad, den gamla är utrensad och idag har jag blötat väggar och golv för högstryckstvätt fram i veckan.

Terne Gutt och Bacchus är anmälda till utställning i slutet av augusti och småtrollen dvs Cayuga och Trolljo är på plats på backen för nedbantning, trimning och träning inför höstens Vetlanda.

Jag tror minsann att det var en bra dag på jobbet idag... Fast det är kanske tur eftersom jag inte är så populär bland övriga familjemedlemmar - tänk att dra folk ur sängen klockan halv sex en lördagsmorgon! Premieringsdags var det som gällde, därför denna uppstigning i ottan, och tur var det för Selene som var så nybadad och fin i går kväll hade använt de tre lortar som fanns i boxen som huvudkudde och madrass. Det var bara att ta fram slangen, det blev dusch i kallvatten, ingen pardon om man inte sköter sig.

Vidja är alltid lika snygg och proper, den tjejen är en dam ut i fingerspetsarna och varje hårstrå på henne låg likadant som det gjorde kvällen innan, även hennes lilla dotter, Fortuna, var i hyfsat snyggt skick. Med hjälp av Elin och Alex fick vi hästarna på släpen och åkte ner till Gulmåra och hämtade upp deras Aprilia Frö, sen bar det iväg till Önnestad i konvoj - betydligt fler mil än tvärs över vägen till Bjärsjölagård, och inte heller en premieringsplats av samma kaliber som denna. Underlaget i paddocken där vi visar är vidrigt, rullande gummiflis på hård sandbotten, gissa om man har sjöben efter att ha traskat runt med tre olika hästar därinne i en timme.

Flickorna skötte sig med beröm godkänt. Selene som jag har granskat mer än en gång denna sista månad, hade kanske inte den mest optimala tillväxtfasen just nu, men hon har ju så många fler fördelar - när hon är färdigväxt tror jag att det kommer att vara riktig bra gång i henne. Inte heller trodde jag på klassvinst med henne, men jodå, efter uppvisningen där hon jobbade väldigt bra så fick vi flytta fram som täthäst. 88898=41 p, Utmärkt rastyp. Bra hals och bog, vackert huvud och bra överlinje. Korrekt benställ, utmärkt skritt och lätta energiska travrörelser. Just 8 på ben och påpekandet att hon hade rejäla ben och goda inskeningar blev jag så glad för, Sol är ju väldigt gracil i sitt benställ och här har Mykletind gjort nytta, annars är Selene en kopia av mamma Sol, samma huvud, samma fina hals med bra längd i och långa rygg. Dessutom samma quarterhästrumpa som hon! Selene är en avkomma som är gjord mer med hjärtat än med hjärnan, men det blev tydligen inte så tossigt ändå! Tvåa i klassen blev Gulmåras rödblacka Aprilia Frö (40 p) e, danske Glibings Ajs och trea blev Tvetas Morinas fina dotter Mariella även hon efter Mykletind (39 p). Mariellas helbror fick 37 p, han hängde inte riktig ihop i sina rörelser för dagen, han är bara två, men rätt välutvecklad annars för sin ålder.

Treårsstona var tre till antalet och de har mött varann förut, nu blev det helt annan ordning på dem då norska Åsvild (e.Åsedölen) tog tätposition med 41 p, därefter kom Trollfindöttrarna Amarula och Gulmåras Trolla, bägge med 40. Diplom till samtliga mao. Trollfintjejerna är gjorda i Danmark samma år som vi var nere med Liv och betäckte med honom, resultatet här är Attila Grönkulla och han visas i Hjärnarp när vi är i Norge (tummarna håller vi ändå!!).

Vidja fick 98887=40 p, AB-rosett och kritiken Utmärkt typ, feminin. Välansatt hals, bra bogprati, bra överlinje och markerad manke. Korrekt i benstället. Bra skritt men kort i sin trav. -1 poäng sedan fjorårets 41. Lillskrutt skötte sig utmärkt, och efter visningen gick vi ner och fick undanstökat körprovet också. Vidja är dagens stjärna efter det!! Vi har kört knappt tio gånger sedan fölningen och hon gjorde bruksprov så det sjöng om det!!!!

Nu återstår bara att städa undan efter detta äventyr, ge Vidja och Selene semester och börja på nästa uppdrag... tvååriga unghingstar som ska tränas och bantas. Det blir ett hack i detta projektet den veckan vi är i Norge, och vi ska också trycka in löshoppning på Terne Gutt och Etna. Jaja, det brukar bli rätt bra i slutänden.